Petrus Chrysologos

Helige Petrus Chrysologos, biskop av RavennaHelige Petrus Chrysologos, biskop av Ravenna

• Tredje December
  He­li­ge Petrus Chry­so­lo­gos, bis­kop av Ra­ven­naHe­li­ge Petrus Chry­so­lo­gos, bis­kop av Ra­ven­na

He­li­ge Petrus föd­des om­kring 380 i I­mo­la och ut­bil­da­des i allt som rör kyr­kan av sta­dens bis­kop Cor­ne­li­us. Han val­des till bis­kop i Ra­ven­na (om­kring 425), som då ha­de bli­vit den kej­ser­li­ga re­si­dens­sta­den. Han höll sitt in­tro­ni­se­rings­tal in­för den kej­ser­li­ga re­gen­ten Gal­la Pla­ci­dia, dot­ter till kej­sar The­o­do­si­us och mor till Va­len­ti­ni­a­nus I­II.

Tack va­re sin pas­to­ra­la verk­sam­het och sin väl­ta­lig­het – som se­na­re gav ho­nom smek­nam­net Chry­so­lo­gos (“med det gyl­le­ne ord­et”) – lyck­a­des han gö­ra sitt bis­kops­sä­te till ett le­dan­de kyrk­ligt cen­trum, som kon­kur­re­ra­de med Mi­la­no och Aqui­le­ia.

E­u­ty­kes, vars kät­ters­ka syn på Kris­ti per­son ha­de för­dömts av he­li­ge Fla­vi­a­nus [16 feb­ru­a­ri], vän­de sig till bis­ko­pen av Ra­ven­na i hopp om att få hans stöd. He­li­ge Petrus, som var fäst vid den san­na tron, sa­de dock åt ho­nom att un­der­kas­ta sig he­li­ge Le­os be­slut. Hans många pre­dik­ning­ar, som byg­ger på det bäs­ta av klas­sisk väl­ta­lig­het, vitt­nar om hans glöd och kär­lek till sin and­li­ga flock. När han kom­men­te­ra­de de li­tur­gis­ka hög­ti­der­na be­to­na­de han att må­let med in­kar­na­tio­nen var att gu­dom­lig­gö­ra män­ni­skan: “Män­ni­skan, som han ha­de gjort jor­disk, gjor­de han him­melsk; den­na män­ni­ska, be­sjä­lad av en mänsk­lig an­de, gav han nytt liv ge­nom gu­dom­lig an­de, och så upp­höj­de han ho­nom helt till gud, så att han i ho­nom in­te läm­na­de nå­gon­ting av synd, död el­ler det jor­dis­ka.”

På års­da­gen av sin bis­kop­s­vig­ning be­skrev he­li­ge Petrus bis­ko­pen i sitt äm­be­te på föl­jan­de sätt: “Han ger sin re­spekt till de gam­la, sin vän­lig­het till de unga, sin kär­lek till si­na brö­der och sin till­gi­ven­het till små barn. Kort sagt, i Kris­tus vi­sar han sig va­ra al­las fria tjä­na­re.”

Han dog frid­fullt i I­mo­la den 3 de­cem­ber 450.