Läsning från den helige Johannes Teologens första brev

2:18Mi­na barn, det­ta är den sis­ta ti­den. Ni har hört att en an­ti­krist skall kom­ma, och nu har ock­så många an­ti­kris­ter trätt fram. Av det­ta för­står vi att det är den sis­ta ti­den. 19De har ut­gått från oss men hör­de ald­rig till oss. Ty om de ha­de hört till oss ha­de de stan­nat hos oss. Men det skul­le av­slö­jas att ing­en av dem hör till oss. 20Ni där­emot har bli­vit smor­da av den He­li­ge och kän­ner al­la san­ning­en – 21jag skri­ver hel­ler in­te att ni är o­kun­ni­ga om san­ning­en ut­an att ni kän­ner den och vet att ing­en lögn upp­står ur san­ning­en.

22Vem är nu lög­na­re om in­te den som för­ne­kar att Je­sus är Kris­tus? Den är an­ti­krist som för­ne­kar Fa­dern och So­nen. 23Den som för­ne­kar So­nen har hel­ler in­te Fa­dern. Den som er­kän­ner So­nen har ock­så Fa­dern. 24Be­va­ra det ni har hört från bör­jan. Om det ni har hört från bör­jan finns i er för­blir ock­så ni för all­tid be­va­ra­de i So­nen och i Fa­dern. 25Och det­ta är vad han själv lo­va­de oss: det evi­ga li­vet.

26Jag skri­ver här till er om dem som vill be­dra er. 27Men i er för­blir den smör­jel­se som ni har fått av ho­nom, och ni be­hö­ver ing­en lä­ra­re. Ty hans smör­jel­se un­der­vi­sar er om allt – den ta­lar san­ning och in­te lögn. Gör som den har lärt er: för­bli i ho­nom.

28Ja, mi­na barn, för­bli i ho­nom, så att vi kan stå fri­mo­di­ga när han uppen­ba­rar sig och in­te be­hö­ver vän­da oss bort i skam vid hans an­komst. 29Om ni vet att han är rätt­fär­dig in­ser ni ock­så att var och en som le­ver rätt­fär­digt är född av ho­nom.

3:1Vil­ken kär­lek har in­te Fa­dern skänkt oss när vi får he­ta Guds barn. Det är vi. Värl­den kän­ner oss in­te, där­för att den ald­rig har lärt kän­na ho­nom. 2Mi­na kä­ra, nu är vi Guds barn, men det har än­nu in­te bli­vit uppen­bart vad vi kom­mer att bli. Vi vet dock att när han uppen­ba­rar sig kom­mer vi att bli li­ka ho­nom, ty då får vi se ho­nom så­dan han är. 3Var och en som har det­ta hopp till ho­nom re­nar sig själv lik­som han är ren.

4Den som syn­dar bry­ter ock­så mot la­gen, ty synd är lag­lös­het. 5Ni vet att han har uppen­ba­rat sig för att ta bort syn­der­na och att nå­gon synd in­te finns hos ho­nom. 6Den som för­blir i ho­nom syn­dar in­te. Den som syn­dar har ald­rig sett ho­nom och kän­ner ho­nom in­te.

7Mi­na barn, låt ing­en föra er vil­se. Den som gör det rät­ta är rätt­fär­dig, lik­som Kris­tus är rätt­fär­dig. 8Den som syn­dar är djä­vu­lens barn, ty djä­vu­len har syn­dat än­da från bör­jan. Men Guds son har uppen­ba­rats för att ut­plå­na djä­vu­lens verk. 9Den som är född av Gud syn­dar in­te, ty Guds säd för­blir i ho­nom. Och han kan in­te syn­da ef­ter­som han är född av Gud. 10Så blir det uppen­bart vil­ka som är Guds barn och vil­ka som är djä­vu­lens: den som hand­lar o­rätt­fär­digt till­hör in­te Gud, ej hel­ler den som in­te äls­kar sin bro­der.