Läsning från den helige Johannes Teologens första brev

2:7Mi­na kä­ra, vad jag skri­ver här är ing­et nytt bud ut­an ett gam­malt som ni har haft från bör­jan. Det­ta gam­la bud är ord­et som ni har fått hö­ra. 8Än­då är det jag skri­ver ett nytt bud – det vi­sar bå­de hans och ert liv. Ty mörk­ret vi­ker och det san­na lju­set ly­ser re­dan. 9Den som sä­ger sig va­ra i lju­set men ha­tar sin bro­der är än­nu kvar i mörk­ret. 10Den som äls­kar sin bro­der för­blir i lju­set och har ing­en­ting in­om sig som le­der till fall. 11Men den som ha­tar sin bro­der är i mörk­ret; han vand­rar i mörk­ret och vet in­te vart han går, ty mörk­ret har gjort hans ögon blin­da.

12Jag skri­ver till er, mi­na barn: ni har fått era syn­der för­låt­na för hans namns skull. 13Jag skri­ver till er, fä­der: ni kän­ner ho­nom som är till från bör­jan. Jag skri­ver till er som är unga: ni har be­seg­rat den On­de.

14Jag har skri­vit till er, barn: ni kän­ner Fa­dern. Jag har skri­vit till er, fä­der: ni kän­ner ho­nom som är till från bör­jan. Jag har skri­vit till er som är unga: ni är star­ka och Guds ord för­blir i er och ni har be­seg­rat den On­de.

15Äls­ka in­te värl­den och det som finns i värl­den. Om nå­gon äls­kar värl­den finns in­te Fa­derns kär­lek i ho­nom. 16Ty det som finns i värl­den, vad krop­pen be­gär, vad ögo­nen å­trår, vad hög­fär­den skry­ter med, det kom­mer in­te från Fa­dern ut­an från värl­den. 17Och värl­den för­går med si­na lock­el­ser, men den som gör Guds vil­ja be­står för evigt.