Läsning från den helige aposteln Pauli första brev till korintierna

Brö­der och syst­rar, 12:12lik­som krop­pen är en och har många de­lar och al­la de många kropps­de­lar­na bil­dar en en­da kropp, så är det ock­så med Kris­tus. 13Med en och sam­ma An­de har vi al­la döpts att hö­ra till en och sam­ma kropp, va­re sig vi är ju­dar el­ler gre­ker, sla­var el­ler fria, och al­la har vi fått en och sam­ma An­de att dricka. 14Krop­pen be­står in­te av en en­da del ut­an av många. 15Om fo­ten sä­ger: “Jag är ing­en hand, jag hör in­te till krop­pen”, så hör den li­ka­fullt till krop­pen. 16Och om ö­rat sä­ger: “Jag är ing­et öga, jag hör in­te till krop­pen”, så hör det li­ka­fullt till krop­pen. 17Om he­la krop­pen var öga, vad blev det då av hör­seln? Om allt var hör­sel, vad blev det då av lukt­sin­net? 18Men nu har Gud gett var­je en­skild del just den plats i krop­pen som han vil­le. 19Om allt­sam­mans var en en­da kropps­del, vad blev det då av krop­pen? 20Nu är det e­mel­ler­tid många de­lar, men en en­da kropp.

21Ögat kan in­te sä­ga till han­den: “Jag be­hö­ver dig in­te”, och in­te hel­ler hu­vu­det till föt­ter­na: “Jag be­hö­ver er in­te.” 22Tvärt­om, ock­så de de­lar av krop­pen som ver­kar sva­gast är nöd­vän­di­ga, 23och de de­lar av krop­pen som vi in­te tyck­er är fi­na, dem gör vi så myck­et fi­na­re, och de de­lar vi skäms för om­ger vi med så myck­et stör­re an­stän­dighet, 24nå­got som de an­stän­di­ga de­lar­na in­te be­hö­ver. Men när Gud sat­te sam­man krop­pen lät han de ring­a­re de­lar­na bli sär­skilt ära­de, 25för att det in­te skul­le upp­stå splitt­ring in­om krop­pen och för att al­la de­lar­na skul­le vi­sa var­and­ra sam­ma om­sorg. 26Li­der en kropps­del, så li­der ock­så al­la de and­ra. Blir en del hed­rad, så glä­der sig ock­så al­la de and­ra.