1 Kor. 14:6-19

Läsning från den helige aposteln Pauli första brev till korintierna

^14:6Brö­der, vad hjäl­per det er om jag kom­mer till er och ta­lar med tung­or men in­te ger er nå­gon uppen­ba­rel­se el­ler kun­skap el­ler pro­fe­tia el­ler un­der­vis­ning? ⁷Om ett liv­löst in­stru­ment, en flöjt el­ler en har­pa, ger i­från sig to­ner som in­te kan skil­jas från var­and­ra, hur skall man då kun­na upp­fat­ta vad som spe­las? ⁸Och om en trum­pet­sig­nal är o­tyd­lig, vem gör sig då fär­dig till strid? ⁹På sam­ma sätt med er: om ni in­te an­vän­der tung­an till att ta­la be­grip­ligt, hur skall man då kun­na upp­fat­ta vad ni sä­ger? Då ta­lar ni ju ut i tom­ma luf­ten. ¹⁰Hur många språk det än finns i värl­den, så är ing­et ut­an ljud. ¹¹Men om jag in­te vet vad lju­den be­ty­der blir jag en främ­ling för den som ta­lar och han en främ­ling för mig. ¹²På sam­ma sätt med er: när ni nu sö­ker vin­na ande­kraf­ter, för­sök då att få dem i över­flöd till för­sam­ling­ens upp­byg­gel­se. ¹³Där­för skall den som ta­lar med tung­or be om för­må­gan att tol­ka sitt tal. ¹⁴Ty om jag ber med tung­or är det min an­de som ber, me­dan mitt för­nuft är o­verk­samt.

¹⁵Vad in­ne­bär nu det­ta? Jo, att jag vill be med min an­de men ock­så med mitt för­nuft. Jag vill sjunga med min an­de men ock­så med mitt för­nuft. ¹⁶För om det är i an­de du ber en tack­bön, hur skall då den som har sin plats bland o­in­vig­da kun­na sä­ga sitt A­men till din tack­sä­gel­se? Han för­står ju in­te vad du sä­ger. ¹⁷Det är bra att du tack­ar, men den and­re blir in­te upp­byggd av det. ¹⁸Gud va­re tack, jag ta­lar mer med tung­or än nå­gon av er, ¹⁹men i för­sam­ling­en vill jag hell­re ta­la fem ord med mitt för­nuft, så att ock­så and­ra får lä­ra sig nå­got, än tu­sen­tals ord med tung­or.