Läsning från den helige aposteln Pauli första brev till korintierna

Brö­der och syst­rar, 2:9vi för­kun­nar, som det står i skrif­ten, vad ing­et öga sett och ing­et ö­ra hört och ing­en män­ni­ska anat, det som Gud har be­rett åt dem som äls­kar ho­nom. 10Och för oss har Gud uppen­ba­rat det ge­nom An­den, ty det är An­den som ut­fors­kar allt, ock­så dju­pen hos Gud.

11Vem ut­om an­den i män­ni­skan vet vad som finns i män­ni­skan? Ing­en ut­om Guds an­de vet hel­ler vad som finns i Gud. 12Och vi har in­te fått värl­dens an­de ut­an An­den som kom­mer från Gud, för att vi skall ve­ta vil­ka gå­vor Gud har gett oss. 13Där­för ta­lar vi hel­ler in­te om des­sa ting med ord som mänsk­lig vis­het har lärt oss ut­an med ord som An­den har lärt oss – vi tol­kar and­li­ga ting med An­dens hjälp. 14Den o­and­li­ge tar in­te emot vad Guds an­de sä­ger, det är dår­skap för ho­nom, och han kan in­te för­stå det ef­ter­som det mås­te be­dö­mas på ett and­ligt sätt. 15Den som är and­lig där­emot kan be­dö­ma allt, men själv kan han in­te be­dö­mas av nå­gon. 16Vem kän­ner Her­rens tan­kar så att han kan upp­ly­sa ho­nom? Men vi tän­ker Kris­ti tan­kar.

3:1Och jag kun­de in­te hel­ler ta­la till er, brö­der, som till and­li­ga män­ni­skor, jag fick ta­la till så­da­na som var kvar i sin kötts­li­ga na­tur, till späd­barn i Kris­tus. 2Jag gav er mjölk, in­te fast fö­da; den tål­de ni än­nu in­te. Och ni tål den in­te hel­ler nu 3ef­ter­som ni fort­fa­ran­de har kvar er gam­la na­tur. För om det finns o­för­drag­sam­het och strid hos er, har ni då in­te kvar er gam­la na­tur och le­ver på van­ligt mänsk­ligt vis? 4När den ene sä­ger: “Jag hör till Pa­u­lus”, och den and­re: “Jag hör till A­pol­los”, är ni in­te då som al­la and­ra? 5Vad är A­pol­los? Vad är Pa­u­lus? Tjä­na­re som har fört er till tro, var och en med den gå­va han fått av Her­ren. 6Jag plan­te­ra­de, A­pol­los vatt­na­de, men Gud gav väx­ten. 7Var­ken den som plan­te­rar el­ler den som vatt­nar be­ty­der nå­got, ba­ra Gud, han som ger väx­ten. 8Den som plan­te­rar och den som vatt­nar är ett, men var och en skall få sin lön ef­ter sitt ar­be­te.