Läsning från den helige aposteln Pauli första brev till korintierna

Brö­der och syst­rar, 4:9det fö­re­fal­ler mig som om Gud ha­de ställt oss a­post­lar sist av al­la, som döds­döm­da; vi står på a­re­nan in­för he­la värl­den, in­för bå­de äng­lar och män­ni­skor. 10Vi är då­rar för Kris­ti skull, ni är för­stån­di­ga krist­na. Vi är sva­ga, ni är star­ka. Ni är an­sed­da, vi är för­ak­ta­de. 11Än­nu i den­na stund hung­rar och törs­tar vi; vi sak­nar klä­der, blir miss­hand­la­de, är hem­lö­sa 12och ar­be­tar hårt med egna hän­der för att för­sör­ja oss. Man smä­dar oss och vi väl­sig­nar. Man för­föl­jer oss och vi här­dar ut. 13Man ta­lar il­la om oss och vi sva­rar med go­da ord. He­la ti­den har vi be­hand­lats som jor­dens av­skum, som mänsk­lig­he­tens drägg.

14Jag skri­ver in­te det­ta för att få er att skäm­mas ut­an för att vi­sa er till rät­ta som mi­na kä­ra barn. 15Om ni så skul­le ha tio tu­sen lä­ra­re som vill gö­ra er till krist­na, har ni än­då in­te många fä­der. Det var jag som blev er far i Kris­tus Je­sus ge­nom e­van­ge­li­et. 16Jag ber er: ta mig till fö­re­dö­me.