1 Kung. 18:30-39

Läsning från Första Kungaboken

^18:30Elia sa­de till allt fol­ket: ”Trä­den hit­fram till mig.” Så träd­de nu allt fol­ket fram till ho­nom. Då sat­te han åter i stånd Her­rens al­ta­re, som ha­de bli­vit ned­ri­vet. ³¹Elia tog tolv ste­nar, li­ka många som Ja­kobs sö­ners stam­mar — den mans, till vil­ken det­ta Her­rens ord ha­de kom­mit: ”Is­ra­el skall va­ra ditt namn.” ³²Och han bygg­de av ste­nar­na ett al­ta­re i Her­rens namn och gjor­de om­kring al­ta­ret en grav, stor nog för ett ut­sä­de av två sea-mått. ³³Där­ef­ter la­de han upp ve­den, styck­a­de tju­ren och la­de den på ve­den. ³⁴Se­dan sa­de han: ”Fyl­len fy­ra kru­kor med vat­ten, och gju­ten ut vatt­net över bränn­off­ret och ve­den.” Han sa­de yt­ter­li­ga­re: ”Gö­ren så än­nu en gång.” Och de gjor­de så för and­ra gång­en. Där­ef­ter sa­de han: ”Gö­ren så för tred­je gång­en.” Och de gjor­de så för tred­je gång­en. ³⁵Och vatt­net flöt runt om­kring al­ta­ret; och han lät fyl­la ock­så gra­ven med vat­ten. ³⁶Då nu ti­den var in­ne att fram­bä­ra spi­s­off­ret, träd­de pro­fe­ten Elia fram och sa­de: ”Her­re, Ab­ra­hams, Isaks och Is­ra­els Gud, låt det i dag bli­va kun­nigt att du är Gud i Is­ra­el, och att jag är din tjä­na­re, och att det är på din be­fall­ning jag har gjort allt det­ta. ³⁷Sva­ra mig, Her­re, sva­ra mig, så att det­ta folk för­nim­mer att det är du, Her­re, som är Gud, i det att du vän­der om de­ras hjär­tan.” ³⁸Då föll Her­rens eld ned och för­tär­de bränn­off­ret, ve­den, ste­nar­na och jor­den, och upp­slick­a­de vatt­net som var i gra­ven. ³⁹När allt fol­ket såg det­ta, föl­lo de ned på si­na an­sik­ten och sa­de: ”Her­ren är det som är Gud! Her­ren är det som är Gud!”

Theofanias afton.