1 Mos. 32:1-10

Läsning från Första Moseboken

^32:1När Ja­kob drog sin väg fram, möt­te ho­nom Guds äng­lar; ²och då Ja­kob såg dem, sa­de han: ”Det­ta är Guds ska­ra.” Och han gav den plat­sen nam­net Ma­ha­naim.

³Och Ja­kob sän­de bud­bä­ra­re fram­för sig till sin bro­der E­sau i Seirs land, på E­doms mark; ⁴och han bjöd dem och sa­de: ”Så sko­len I sä­ga till min her­re E­sau: Din tjä­na­re Ja­kob lå­ter sä­ga: Jag har vis­tats bor­ta hos La­ban och dröjt kvar där än­da till nu; ⁵och jag har fått ox­ar, ås­nor, får, tjä­na­re och tjä­na­rin­nor. Och jag har nu ve­lat sän­da bud för att lå­ta min her­re ve­ta det­ta, på det att jag må fin­na nåd för di­na ögon.”

⁶När se­dan bud­bä­rar­na kom­mo till­ba­ka till Ja­kob, sa­de de: ”Vi träf­fa­de din bro­der E­sau, som re­dan dra­ger emot dig med fy­ra hun­dra man.” ⁷Då blev Ja­kob myck­et för­skräckt och be­togs av ång­est; och han de­la­de sitt folk och få­ren och fäk­re­a­tu­ren och ka­me­ler­na i två ska­ror. ⁸Ty han tänk­te: ”Om E­sau över­fal­ler den ena ska­ran och slår den, så kan dock den and­ra ska­ran und­kom­ma.”

⁹Och Ja­kob sa­de: ”Min fa­der Ab­ra­hams Gud och min fa­der Isaks Gud, Her­re, du som sa­de till mig: ’Vänd till­ba­ka till ditt land och till din släkt, så skall jag gö­ra dig gott’, ¹⁰jag är för ringa till all den nåd och all den tro­fast­het som du har be­vi­sat din tjä­na­re; ty jag ha­de icke mer än min stav, när jag gick över den­na Jor­dan, och nu har jag för­ö­kats till två ska­ror.”