1 Pet. 2:21-3:9

Läsning från den helige aposteln Petrus första brev

Mi­na kä­ra, ^2:21Kris­tus led för er skull, och gav er ett ex­em­pel för att ni skall föl­ja i hans fot­spår. ²²Han be­gick in­te nå­gon synd, och svek fanns in­te i hans mun. ²³Han sva­ra­de in­te med skymf­ord när han skym­fa­des. Han sva­ra­de in­te med ho­tel­ser när han fick li­da. Han över­lät sin sak åt ho­nom som dö­mer rätt­vist. ²⁴Vå­ra syn­der bar han i sin egen kropp upp på trä­på­len, för att vi skul­le dö bort från syn­den och le­va för rätt­fär­dighe­ten. Ge­nom hans sår har ni bli­vit bo­ta­de. ²⁵Ni var som vil­se­gång­na får, men nu har ni vänt till­ba­ka till era sjä­lars her­de och vår­da­re.

^3:1Och ni kvin­nor, un­der­ord­na er era män, så att ock­så de som in­te vill tro på ord­et kan vin­nas ut­an ord tack va­re si­na hust­rur, ²när de ser hur ni le­ver i lyd­nad och ren­het. ³Er pryd­nad skall in­te va­ra nå­got ut­vär­tes, hår­upp­sätt­ning­ar, guld­smyck­en och fi­na klä­der, ⁴ut­an den in­re, dol­da män­ni­skan med sitt o­för­gäng­li­ga smycke, ett milt och stil­la sin­ne­lag. Det är dyr­bart i Guds ögon. ⁵Så pryd­de sig ock­så förr de he­li­ga kvin­nor­na som hop­pa­des på Gud. De un­der­ord­na­de sig si­na män, ⁶så som Sara lyd­de Ab­ra­ham och kal­la­de ho­nom her­re. Hen­nes dött­rar är ni om ni gör det rät­ta och ald­rig lå­ter skräm­ma er.

⁷Och ni män, låt den kun­skap ni har fått präg­la ert sam­liv med hust­run, hon är ju den sva­ga­re. Vi­sa hen­ne akt­ning, ty ock­så hon skall få del av li­vets gå­va. Då skall ing­en­ting stå i vä­gen för era bö­ner. ⁸Till sist, ni skall al­la le­va i en­dräkt och in­bör­des för­stå­el­se, i bro­der­skär­lek, barm­här­tighet och öd­mjuk­het. ⁹Lö­na in­te ont med ont el­ler skymf med skymf, ut­an tvärt­om: väl­sig­na. Ty ni är själ­va kal­la­de att få väl­sig­nel­se.

4:e Måndagen före fastan.