Läsning från den helige aposteln Pauli första brev till tessalonikierna

2:1Ni vet själ­va, brö­der, att vårt be­sök hos er in­te var för­gä­ves. 2Ti­di­ga­re ha­de vi, som ni vet, plå­gats och för­öd­mju­kats i Fi­lip­pi, men vår Gud gav oss mod att pre­di­ka hans e­van­ge­li­um för er trots hårt mot­stånd. 3Bak­om vå­ra för­ma­ning­ar lig­ger in­te vill­fa­rel­ser, o­re­na mo­tiv el­ler be­dräg­li­ga av­sik­ter. 4Gud har fun­nit oss vär­di­ga att an­för­tros e­van­ge­li­et, och där­för ta­lar vi som vi gör; det är in­te män­ni­skor vi vill va­ra till lags, ut­an Gud, som prö­var vå­ra hjär­tan. 5Vi har ald­rig fa­rit med smick­er, det vet ni, el­ler haft nå­gon bak­tan­ke på egen för­del – Gud är vårt vitt­ne – 6och in­te har vi strä­vat ef­ter att bli ära­de av män­ni­skor, var­ken av er el­ler and­ra. 7Än­då ha­de vi som Kris­ti a­post­lar kun­nat kom­ma med an­språk. I stäl­let upp­träd­de vi li­ka kär­leks­fullt bland er som en mor när hon skö­ter om si­na barn. 8Av öm­het för er vil­le vi gär­na ge er in­te ba­ra Guds e­van­ge­li­um ut­an ock­så vå­ra egna liv, så kä­ra ha­de ni bli­vit för oss.