Läsning från den helige Johannes Teologens andra brev

1:1Från den gam­le till den ut­val­da frun och hen­nes barn, som jag i san­ning äls­kar, och in­te ba­ra jag ut­an al­la som har lärt kän­na san­ning­en. 2Vi äls­kar dem för san­ning­ens skull, den för­blir i oss och skall va­ra med oss för all­tid. 3Nåd, barm­här­tighet och frid från Gud fa­dern och från Je­sus Kris­tus, Fa­derns son, skall va­ra med oss i san­ning och kär­lek.

4Det glad­de mig myck­et att bland di­na barn fin­na så­da­na som le­ver i san­ning­en så som Fa­dern har be­fallt oss. 5Nu ber jag dig, min fru – och det jag skri­ver här är in­te nå­got nytt bud ut­an det som vi har haft från bör­jan – låt oss al­la äls­ka var­and­ra. 6Och det­ta är kär­le­ken: att le­va ef­ter hans bud. Ja, det­ta är bu­det som ni har fått hö­ra från bör­jan: att ni skall le­va i kär­le­ken.

7Ty många be­dra­ga­re har gått ut i värl­den, så­da­na som in­te vill er­kän­na att Je­sus Kris­tus har kom­mit i mänsk­lig ge­stalt. Där har ni be­dra­ga­ren, An­ti­krist. 8Se till att ni in­te för­lo­rar det ni har ar­be­tat för ut­an får full lön. 9Den som in­te för­blir i Kris­ti lä­ra ut­an går and­ra vä­gar, han har in­te Gud. Den som för­blir i hans lä­ra, han har bå­de Fa­dern och So­nen. 10Om nå­gon kom­mer till er ut­an den­na lä­ra skall ni in­te släp­pa in ho­nom i ert hem och in­te häl­sa ho­nom väl­kom­men. 11Den som väl­kom­nar ho­nom gör sig till hans med­brotts­ling.

12Jag har myck­et att sä­ga er, men jag vill in­te gö­ra det med pap­per och bläck ut­an hop­pas få kom­ma till er och ta­la med er per­son­li­gen, för att vår gläd­je skall bli full­kom­lig. 13Din ut­val­da sys­ters barn häl­sar dig.