2 Kor. 11:31-12:9

Läsning från den helige aposteln Pauli andra brev till korintierna

Brö­der och syst­rar, ^11:31vår her­re Je­su Gud och fa­der, som är väl­sig­nad i evighet, vet att jag in­te lju­ger. ³²I Da­mas­kus lät kung A­re­tas höv­ding be­va­ka sta­den för att gri­pa mig. ³³Och från en öpp­ning i mu­ren fi­ra­des jag ner i en korg och räd­da­de mig un­dan ho­nom.

^12:1Jag är tvung­en att skry­ta, vis­ser­li­gen till ing­en nyt­ta, men jag kom­mer nu till sy­ner och uppen­ba­rel­ser från Her­ren. ²Jag vet en man som le­ver i Kris­tus och som för fjor­ton år se­dan – om det nu var med krop­pen el­ler ut­an den vet jag in­te, men Gud vet det – han blev i al­la fall upp­ryckt till den tred­je him­len. ³Och jag vet att den man­nen – om med krop­pen el­ler ut­an, det vet ba­ra Gud – ⁴blev upp­ryckt till pa­ra­di­set och fick hö­ra ord som ing­en män­ni­ska kan el­ler får ut­ta­la. ⁵Den man­nen vill jag skry­ta med; med mig själv vill jag in­te skry­ta, ba­ra med min svaghet.

⁶Om jag skul­le vil­ja skry­ta är jag än­då in­te från för­stån­det, för vad jag då skul­le sä­ga är sant. Men jag av­står för att ing­en skall tän­ka hög­re om mig än han gör när han ser el­ler hör mig. ⁷Och för de väl­di­ga uppen­ba­rel­ser­nas skull, för att jag in­te skall bli hög­fär­dig, har jag fått en tagg som stick­er mig, en äng­el från Sa­tan som miss­hand­lar mig så att jag in­te blir hög­fär­dig. ⁸Tre gång­er har jag bett Her­ren att den skall läm­na mig i fred. ⁹Men han sva­ra­de: “Min nåd är allt du be­hö­ver.” Ja, i svaghe­ten blir kraf­ten störst. Där­för vill jag helst skry­ta med min svaghet, så att Kris­ti kraft kan om­slu­ta mig.

19:e Söndagen efter Pingst.