Läsning från den helige aposteln Pauli andra brev till korintierna

Brö­der och syst­rar, 2:4i svårt be­tryck och med tungt hjär­ta, ja grå­tan­de, skrev jag till er, in­te för att gö­ra er be­drö­va­de, ut­an för att ni skul­le för­stå vil­ken kär­lek jag hy­ser till just er.

5Om det nu är nå­gon som har vål­lat sorg, så är det in­te mig han har gjort be­drö­vad ut­an al­la er – åt­min­sto­ne i nå­gon mån, för att in­te över­dri­va. 6Det räck­er för man­nen med den be­straff­ning som fler­ta­let av er re­dan har gett ho­nom; 7nu skall ni i stäl­let för­lå­ta och trös­ta ho­nom, så att in­te hans sorg blir så stor att han går un­der. 8Där­för ber jag er att verk­li­gen vi­sa ho­nom kär­lek. 9När jag skrev till er var det just för att se om ni skul­le be­stå pro­vet och va­ra ly­di­ga i allt. 10Den som ni för­lå­ter, ho­nom för­lå­ter ock­så jag. Och när jag har för­lå­tit, om jag nu har haft nå­got att för­lå­ta, har jag gjort det för er skull och in­för Kris­tus, 11för att in­te Sa­tan skul­le få över­ta­get över oss. Vad han har för av­sik­ter vet vi ju.

12När jag kom till Tro­as med e­van­ge­li­et om Kris­tus stod dör­ren öp­pen för mitt ar­be­te i Her­ren. 13Men jag fick ing­en ro i sin­net ef­ter­som jag in­te fann min bro­der Ti­tus där, så jag tog far­väl och for vi­da­re till Ma­ke­do­ni­en.

14Gud va­re tack som ge­nom Kris­tus all­tid för mig med i sitt tri­umf­tåg och över­allt lå­ter mig spri­da kris­tu­s­kun­ska­pens doft. 15Ty till Guds ära är jag en kris­tus­doft bland dem som räd­das och bland dem som går för­lo­ra­de.