Läsning från den helige aposteln Pauli andra brev till korintierna

7:1Mi­na kä­ra barn, det­ta är de löf­ten vi har. Låt oss där­för re­na oss från allt som be­fläck­ar kropp och an­de och i guds­fruk­tan nå fram till he­lig­het.

2Ge rum åt mig i era hjär­tan! Jag har in­te gjort o­rätt mot nå­gon, in­te ska­dat nå­gon, in­te ut­nytt­jat nå­gon. 3Det­ta sä­ger jag in­te för att dö­ma er – jag har re­dan sagt att ni finns i mitt hjär­ta för att dö och le­va till­sam­mans med mig. 4Till er kan jag ta­la öp­pet, över er kan jag va­ra stolt. Jag har fått all tröst jag kan öns­ka, jag har gläd­je i över­flöd, mitt i al­la mi­na li­dan­den. 5När jag kom till Ma­ke­do­ni­en fick jag vis­ser­li­gen ing­en ro ut­an plå­ga­des på al­la sätt, ut­i­från av stri­der och in­i­från av fruk­tan. 6Men Gud som trös­tar de för­öd­mju­ka­de trös­ta­de mig ge­nom att Ti­tus kom, 7och in­te ba­ra ge­nom hans an­komst, ut­an ock­så ge­nom den tröst han ha­de fått hos er. Han be­rät­ta­de för mig om er läng­tan, er för­tviv­lan, er om­tan­ke om mig, och det­ta har glatt mig än­nu mer.

8Ty även om jag gjor­de er be­drö­va­de med mitt brev, så ång­rar jag det in­te. Först ång­ra­de jag det kanske, jag in­ser ju att bre­vet be­drö­va­de er, åt­min­sto­ne för en tid. 9Men nu glä­der jag mig, in­te över att ni blev be­drö­va­de ut­an över att sor­gen led­de till om­vän­del­se. Ni blev ju be­drö­va­de på det sätt som Gud vill och har där­för in­te li­dit nå­gon ska­da ge­nom mig. 10En sorg ef­ter Guds vil­ja le­der till en om­vän­del­se som ger fräls­ning och som ing­en be­hö­ver ång­ra, me­dan värl­dens sätt att sör­ja le­der till död.