Läsning från den helige aposteln Pauli andra brev till korintierna

Brö­der och syst­rar, 7:10en sorg ef­ter Guds vil­ja le­der till en om­vän­del­se som ger fräls­ning och som ing­en be­hö­ver ång­ra, me­dan värl­dens sätt att sör­ja le­der till död. 11Just det­ta att ni kom att kän­na en sorg ef­ter Guds vil­ja – vil­ken hän­gi­ven­het har det in­te med­fört bland er, vil­ka för­kla­ring­ar, vil­ken harm, vil­ken oro, vil­ken läng­tan, vil­ken iver, vil­ken räfst. På al­la sätt har ni gjort er skuld­fria i den här sa­ken. 12Om jag skrev till er var det allt­så in­te med tan­ke på den som gjort o­rätt, in­te hel­ler med tan­ke på den som li­dit o­rätt, ut­an för att ni själ­va in­för Gud skul­le se med vil­ken iver ni slu­ter upp bak­om mig. 13Det­ta har trös­tat mig.

Till den­na tröst kom den än­nu stör­re gläd­jen att se Ti­tus så lyck­lig; ni ha­de al­la gett ho­nom nytt mod. 14Och att jag ha­de skru­tit med er in­för ho­nom skall jag in­te be­hö­va skäm­mas för. Tvärt­om, lik­som allt jag sagt er va­rit sant, så har ock­så mi­na lov­ord om er till Ti­tus vi­sat sig va­ra san­na. 15Han minns er med sär­skild vär­me, när han tän­ker på hur vil­ligt ni al­la lyd­de ho­nom och hur ni tog emot ho­nom med re­spekt och vörd­nad. 16Jag är glad att jag så helt kan li­ta på er.