2 Mos. 14:15-18, 21-23, 27-29

Läsning från Andra Moseboken

^14:15Her­ren sa­de till Mo­se: ”Var­för ro­par du till mig? Säg till Is­ra­els barn att de dra­ga vi­da­re. ¹⁶Men lyft du upp din stav, och räck ut din hand över ha­vet, och klyv det i­tu, så att Is­ra­els barn kun­na gå mitt i­ge­nom ha­vet på torr mark. ¹⁷Och se, jag skall för­stocka egyp­ti­er­nas hjär­tan, så att de föl­ja ef­ter dem; och jag skall för­här­li­ga mig på Fa­rao och he­la hans här, på hans vag­nar och ryt­ta­re. ¹⁸Och egyp­ti­er­na sko­la för­nim­ma att jag är Her­ren, när jag för­här­li­gar mig på Fa­rao, på hans vag­nar och ryt­ta­re.”

^…21Och Mo­se räck­te ut sin hand över ha­vet; då drev Her­ren un­dan ha­vet ge­nom en stark ös­tan­vind som blås­te he­la nat­ten, och han gjor­de så ha­vet till torrt land; och vatt­net klövs i­tu. ²²Och Is­ra­els barn gin­go mitt i­ge­nom ha­vet på torr mark, un­der det att vatt­net stod så­som en mur till hö­ger och till väns­ter om dem. ²³Och egyp­ti­er­na, al­la Fa­ra­os häs­tar, vag­nar och ryt­ta­re, för­följ­de dem och kom­mo ef­ter dem ut till mit­ten av ha­vet.

^…27Då räck­te Mo­se ut sin hand över ha­vet, och mot mor­go­nen vän­de ha­vet till­ba­ka till sin van­li­ga plats, och egyp­ti­er­na som flyd­de möt­tes där­av; och Her­ren kring­ströd­de egyp­ti­er­na mitt i ha­vet. ²⁸Och vatt­net som vän­de till­ba­ka över­täck­te vag­nar­na och ryt­tar­na, he­la Fa­ra­os här, som ha­de kom­mit ef­ter dem ut i ha­vet; icke en en­da av dem kom un­dan. ²⁹Men Is­ra­els barn gin­go på torr mark mitt i­ge­nom ha­vet, och vatt­net stod så­som en mur till hö­ger och till väns­ter om dem.

Theofanias afton.