2 Pet. 3:1-18

Läsning från den helige aposteln Petrus andra brev

^3:1Det är nu and­ra bre­vet jag skri­ver till er, mi­na kä­ra, och i bå­da har jag ge­nom mi­na på­min­nel­ser ve­lat väcka er till klar in­sikt igen ²och få er att min­nas de he­li­ga pro­fe­ter­nas för­ut­sä­gel­ser och vår her­res och fräl­sa­res bud, som ni har hört ge­nom era a­post­lar. ³Fram­för allt skall ni tän­ka på att i de sis­ta da­gar­na kom­mer det hå­na­re, som styrs av si­na egna be­gär och som hå­nar er ⁴och frå­gar: “Hur blir det med löf­tet om hans an­komst? Vå­ra fä­der har re­dan dött, och allt är som det har va­rit se­dan värl­dens ska­pel­se.” ⁵De bort­ser från att det för länge se­dan fanns him­lar och en jord som ha­de upp­stått ur vat­ten och ge­nom vat­ten i kraft av Guds ord. ⁶Den värld som då fanns dränk­tes där­för i vat­ten och gick un­der. ⁷Men de him­lar och den jord som nu finns är i kraft av sam­ma ord spa­ra­de åt el­den; de be­va­ras till do­mens dag då de gud­lö­sa skall för­in­tas.

⁸Men en sak får ni in­te glöm­ma, mi­na kä­ra: för Her­ren är en dag som tu­sen år och tu­sen år som en dag. ⁹Det är in­te så som många me­nar, att Her­ren är sen att upp­fyl­la sitt löf­te. Han drö­jer för er skull, ef­ter­som han in­te vill att nå­gon skall gå för­lo­rad ut­an att al­la skall få tid att om­vän­da sig.

¹⁰Men Her­rens dag kom­mer som en tjuv. Den da­gen skall him­lar­na för­svin­na med dån, him­la­krop­par­na upp­lö­sas i eld och jor­den och allt som män­ni­skan gjort där för­gås. ¹¹När nu allt det­ta skall upp­lö­sas, då mås­te ni le­va he­ligt och fromt på al­la sätt ¹²me­dan ni vän­tar på Guds dag och på­skyn­dar dess an­komst, da­gen som får him­lar­na att upp­lö­sas i eld och him­la­krop­par­na att smäl­ta i het­ta. ¹³Men ef­ter hans löf­te vän­tar vi på nya him­lar och en ny jord där rätt­fär­dighet bor.

¹⁴Där­för skall ni, mi­na kä­ra, me­dan ni vän­tar på det­ta, gö­ra allt ni kan för att Gud skall fin­na att ni le­ver i frid, re­na och o­för­vit­li­ga. ¹⁵Att vår her­re drö­jer skall ni be­trak­ta som en rädd­ning. Det­ta har ock­så vår kä­re bro­der Pa­u­lus skri­vit till er i en­lig­het med den vis­het han har fått. ¹⁶Det gör han i al­la si­na brev när han ta­lar om des­sa ting. Där finns som­ligt som är svårt att för­stå, och det­ta lik­som vad som står i de öv­ri­ga skrif­ter­na för­vräng­er o­kun­ni­ga och o­be­fäs­ta män­ni­skor, till sitt eget för­därv.

¹⁷Ni, mi­na kä­ra, som fått ve­ta det­ta, skall va­ra på er vakt, så att ni in­te dras med i de o­gud­ak­ti­gas vill­fa­rel­se och för­lo­rar fot­fäs­tet. ¹⁸Väx till i nåd och i kun­skap om vår her­re och fräl­sa­re Je­sus Kris­tus. Hans är här­lig­he­ten, nu och till evighe­tens dag, a­men.