Apg. 12:1-11

Läsning från Apostlagärningarna

^12:1Vid den ti­den in­grep kung He­ro­des hård­hänt mot en del av med­lem­mar­na i för­sam­ling­en. ²Han lät hals­hug­ga Ja­kob, Jo­han­nes bror, ³och när han såg att ju­dar­na gil­la­de det­ta fort­sat­te han och lät ock­så gri­pa Petrus; det hän­de un­der det o­sy­ra­de brö­dets hög­tid. ⁴Ef­ter ar­res­te­ring­en sat­te han ho­nom i fäng­el­se, be­va­kad av fy­ra vakt­styr­kor om var­de­ra fy­ra man, för att ef­ter pås­ken stäl­la ho­nom in­för fol­ket. ⁵Petrus hölls allt­så fängs­lad, och i för­sam­ling­en bad man iv­rigt till Gud för ho­nom.

⁶Nat­ten in­nan He­ro­des ha­de tänkt stäl­la ho­nom in­för rät­ta låg Petrus och sov mel­lan två sol­da­ter, bun­den med två ked­jor, och ut­an­för dör­ren fanns vak­ter som be­va­ka­de fäng­el­set. ⁷Då stod där plöts­ligt en äng­el från Her­ren, och ett ljus­sken fyll­de rum­met. Äng­eln väck­te Petrus med en stöt i si­dan. “Skyn­da dig upp”, sa­de han, och då föll ked­jor­na från Petrus hän­der. ⁸Äng­eln fort­sat­te: “Ta på dig bäl­tet och san­da­ler­na.” Petrus lyd­de, och äng­eln sa­de: “Svep om dig man­teln och följ mig.” ⁹Petrus följ­de med ho­nom ut, men han för­stod in­te att det var verk­ligt, det som sked­de ge­nom äng­eln, ut­an trod­de att det var en syn. ¹⁰De pas­se­ra­de en vakt­post och se­dan en till och kom till järn­por­ten som led­de ut till sta­den, och den öpp­na­des för dem av sig själv. När de kom ut gick de ga­tan ner, och då för­svann äng­eln. ¹¹Så snart Petrus ha­de san­sat sig sa­de han: “Nu vet jag verk­li­gen att Her­ren har skick­at sin äng­el och räd­dat mig ur He­ro­des hän­der, un­dan allt som det ju­dis­ka fol­ket vän­tat sig.”