Läsning från Apostlagärningarna
I de dagarna 15:5stod några från fariseernas parti som hade kommit till tro, upp och sa att man måste omskära dem och befalla dem att hålla Mose lag. 6Apostlarna och de äldste samlades då för att behandla denna fråga. 7Och efter en lång diskussion reste sig Petrus och sa till dem: Män och bröder, ni vet att Gud för länge sedan har gjort det valet bland oss att hedningarna genom min mun skulle få höra evangeliets ord och komma till tro. 8Och Gud som känner hjärtat, gav dem sitt vittnesbörd genom att han gav den Helige Ande åt dem, på samma sätt som åt oss. 9Och han gjorde inte någon skillnad mellan oss och dem, sedan han genom tron hade renat deras hjärtan. 10Varför frestar ni då nu Gud, genom att på lärjungarnas hals lägga ett ok, som varken våra fäder eller vi har kunnat bära? 11Men vi tror att det är genom Herren Jesu Kristi nåd som vi blir frälsta, på samma sätt som de. 12Då teg alla de församlade och hörde på Barnabas och Paulus, som berättade hur stora tecken och under Gud hade gjort bland hedningarna genom dem. 13När de hade slutat, svarade Jakob och sa: Män och bröder, hör på mig. 14Simeon har berättat, hur Gud först såg till att från hedningarna ta ut ett folk för sitt namn. 15Och det stämmer överens med profeternas ord, såsom det är skrivet: 16Därefter ska jag komma tillbaka och åter bygga upp Davids fallna hydda. Och dess ruiner ska jag bygga upp igen och jag ska upprätta den, 17för att också de övriga av människorna ska söka Herren, även alla hedningar över vilka mitt namn har blivit nämnt, säger Herren, som gör allt detta. 18För Gud är alla hans verk kända från världens begynnelse. 19Därför anser jag att man inte ska göra det svårt för de hedningar som omvänder sig till Gud, 20utan att man skriver till dem att de ska avhålla sig från besmittelse genom avgudar och från otukt, och från kött av kvävda djur och från blod. 21För Mose har sedan gamla tider i alla städer haft dem som predikar honom i synagogorna, där han blir läst varje sabbat.
22Då beslöt apostlarna och de äldste tillsammans med hela församlingen att bland sig välja ut några män och sända dem till Antiokia med Paulus och Barnabas, nämligen Judas, som även kallades Barsabbas, och Silas, som var ledande män bland bröderna. 23Och med egen hand skrev de följande: Apostlarna och de äldste och bröderna hälsar till de bröder som är av hednisk härkomst i Antiokia och Syrien och Cilicien. 24Eftersom vi har hört att några som har kommit från oss har förvirrat er med sitt tal och oroat era själar och sagt att ni ska låta omskära er och hålla lagen, utan att vi har gett någon sådan befallning, 25så har vi enhälligt beslutat att utse några män och sända dem till er, tillsammans med våra kära bröder Paulus och Barnabas, 26män som har riskerat sina liv för vår Herre Jesu Kristi namn. 27Vi har därför sänt Judas och Silas, som också muntligen ska berätta samma sak. 28För den Helige Ande och vi har beslutat att inte lägga på er någon ytterligare börda, förutom detta som är nödvändigt: 29Att ni ska avhålla er från det som är offrat åt avgudarna, och från blod, och från kött av kvävda djur och från otukt. Om ni noga aktar er för detta, gör ni rätt. Farväl. 30Och efter att de hade sänts iväg kom de till Antiokia och efter att de hade sammankallat församlingen lämnade de över brevet. 31När de hade läst det blev de glada över denna uppmuntran. 32Och Judas och Silas, som också själva var profeter, förmanade bröderna med många ord och styrkte dem. 33Och sedan de hade varit där en tid sände bröderna dem i frid tillbaka till apostlarna. 34Men Silas beslöt att bli kvar där.