Läsning från Apostlagärningarna

I de da­gar­na 17:19tog At­he­nar­na Pa­u­lus med sig till a­re­o­pa­gen och sa­de: “Kan vi få re­da på vad det är för en ny lä­ra du för­kun­nar? 20Det är be­syn­ner­li­ga sa­ker som du du­kar upp för oss. Nu vill vi ve­ta vad det är frå­ga om.” 21At­he­nar­na lik­som de främ­ling­ar som bod­de i sta­den äg­na­de näm­li­gen all sin tid åt att ta­la om och lyss­na på det som var nytt för da­gen.

22Pa­u­lus steg fram in­för a­re­o­pa­gen och sa­de: “At­he­na­re, jag ser av allt att ni är myck­et no­ga med re­li­giö­sa ting. 23När jag har gått om­kring och sett på era gu­da­bil­der har jag näm­li­gen ock­så upp­täckt ett al­ta­re med in­skrif­ten: Åt en o­känd gud. Det som ni allt­så dyr­kar ut­an att kän­na till, det är vad jag för­kun­nar för er. 24Gud som har ska­pat värl­den och allt den rym­mer, han som är her­re över him­mel och jord, bor in­te i tem­pel som är bygg­da av män­ni­sko­hand. 25In­te hel­ler lå­ter han be­tjä­na sig av män­ni­sko­hän­der som om han be­höv­de nå­got, han som själv ger al­la liv och an­da och allt. 26Av en en­da män­ni­ska har han ska­pat al­la folk. Han har lå­tit dem bo över he­la jor­dens yta, och han har fast­ställt be­stäm­da ti­der för dem och de grän­ser in­om vil­ka de skall bo. 27Det har han gjort för att de skul­le sö­ka Gud och kanske kun­na tre­va sig fram till ho­nom – han är ju in­te långt bor­ta från nå­gon en­da av oss. 28Ty i ho­nom är det vi le­ver, rör oss och är till, som ock­så någ­ra av era egna skal­der har sagt: Vi har vårt ur­sprung i ho­nom.”