Läsning från Apostlagärningarna
I de dagarna 20:16hade Paulus beslutat fara förbi Efesos för att inte förlora någon tid i Asien. Han hade bråttom, eftersom han om möjligt ville vara i Jerusalem på pingstdagen.
17Från Miletos skickade han emellertid bud till Efesos och kallade till sig församlingens äldste. 18När de infunnit sig sade han till dem: “Ni vet hur jag har uppträtt bland er hela tiden, från första dagen jag kom hit till Asien.
…28Ge akt på er själva och på hela den hjord som den heliga anden satt er att ha uppsikt över, för att ni skall vara herdar för Guds församling som han har vunnit åt sig med sin sons blod. 29Jag vet att när jag lämnat er skall farliga vargar som inte skonar hjorden tränga in bland er. 30Ur era egna led skall det träda fram män som förkunnar villoläror för att dra lärjungarna över på sin sida. 31Håll er därför vakna, och kom ihåg att jag i tre års tid dag och natt har väglett var och en av er under tårar. 32Och nu anförtror jag er åt Gud och åt hans nåderika ord, det som kan göra er till hans byggstenar och ge er arvslott bland alla dem som helgats. 33Jag har aldrig velat få silver eller guld eller kläder av någon. 34Ni vet själva att dessa händer har sörjt för mina egna och mina följeslagares behov. 35I allt har jag visat er att ni, genom att arbeta på ett sådant sätt, skall ta er an de svaga med herren Jesu egna ord i minne: Det är saligare att ge än att få.”
36Efter sitt tal föll Paulus på knä och bad tillsammans med alla de andra.