Apg. 4:23-31

Läsning från Apostlagärningarna

I de da­gar­na, ^4:23ef­ter att ha bli­vit fri­giv­na, kom a­post­lar­na till si­na egna och be­rät­ta­de för dem allt vad övers­te­präs­ter­na och de älds­te ha­de sagt till dem. ²⁴Och ef­ter att de hört det, bad de högt i full enighet till Gud och sa: Her­re, du är Gud, som har gjort him­mel och jord och ha­vet och allt det som är i dem. ²⁵Du som har sagt ge­nom din tjä­na­re Da­vids mun: Var­för blev hed­ning­ar­na upp­rör­da och var­för tänk­te fol­ken ut me­nings­lö­sa pla­ner? ²⁶Jor­dens kung­ar träd­de fram och furs­tar­na gad­da­de sig sam­man mot Her­ren och mot hans Smor­de. ²⁷Ja, de har verk­li­gen för­enat sig, bå­de He­ro­des och Pon­ti­us Pi­la­tus, till­sam­mans med hed­ning­ar­na och Is­ra­els folk mot din He­li­ge Son Je­sus, som du har smort, ²⁸för att ut­fö­ra vad din makt och ditt råd­slut ha­de för­ut­be­stämt skul­le ske. ²⁹Och nu, Her­re, se till de­ras ho­tel­ser och ge di­na tjä­na­re all fri­mo­dighet, så att de kan ta­la ditt ord, ³⁰ge­nom att du sträck­er ut din hand till att bo­ta, och till att lå­ta teck­en och un­der ske ge­nom din He­li­ge Son Je­su namn. ³¹När de ha­de bett, ska­ka­des plat­sen där de var sam­la­de, och de blev al­la upp­fyll­da av den He­li­ge An­de och ta­la­de Guds ord med fri­mo­dighet.

2:a Torsdagen efter Påsk.