Dan. 2:31-36, 44-45

Läsning från Daniel

^2:31Du, o ko­nung, såg i din syn en stor bild­s­tod stå fram­för dig, och den sto­den var hög och dess glans över­måt­tan stor, och den var för­skräck­lig att skå­da. ³²Bild­s­to­dens hu­vud var av bäs­ta guld, dess bröst och ar­mar vo­ro av sil­ver, dess buk och län­der av kop­par; dess ben vo­ro av järn, ³³dess föt­ter del­vis av järn och del­vis av le­ra. ³⁴Me­dan du nu be­trak­ta­de den, blev en sten lös­ri­ven, dock icke ge­nom män­ni­sko­hän­der, och den träf­fa­de bild­s­to­den på föt­ter­na, som vo­ro av järn och le­ra, och kros­sa­de dem. ³⁵Då blev på en gång allt­sam­mans kros­sat, jär­net, le­ran, kop­pa­ren, silv­ret och gul­det, och det blev så­som ag­nar på en tröskloge om som­ma­ren, och vin­den för­de bort det, så att man icke mer kun­de fin­na nå­got spår där­av. Men av ste­nen som ha­de träf­fat bild­s­to­den blev ett stort berg, som upp­fyll­de he­la jor­den.
³⁶Det­ta var dröm­men; och vi vil­ja nu sä­ga ko­nung­en ut­tyd­ning­en: 

^…44I ko­nung­ar­nas da­gar skall him­me­lens Gud upp­rät­ta ett ri­ke som ald­rig i evighet skall för­stö­ras, och vars makt icke skall bli­va över­läm­nad åt nå­got an­nat folk. Det skall kros­sa och gö­ra en än­de på al­la des­sa and­ra ri­ken, men självt skall det be­stå e­vin­ner­li­gen; ⁴⁵ty du såg ju att en sten blev lös­ri­ven från ber­get, dock icke ge­nom män­ni­sko­hän­der, och att den kros­sa­de jär­net, kop­pa­ren, le­ran, silv­ret och gul­det.
Så har en stor Gud uppen­ba­rat för ko­nung­en vad som skall ske i fram­ti­den; och dröm­men är viss, och dess ut­tyd­ning är till­för­lit­lig.