Läsning från Domarboken

6:36Gi­de­on sa­de till Gud: ”Om du verk­li­gen vill ge­nom min hand fräl­sa Is­ra­el, så­som du har lo­vat, 37så se nu här: jag läg­ger den­na av­klipp­ta ull på trösk­plat­sen; i­fall dagg kom­mer al­le­nast på ul­len, un­der det att mar­ken el­jest över­allt för­bli­ver torr, då vet jag att du ge­nom min hand skall fräl­sa Is­ra­el, så­som du har lo­vat.” 38Och det sked­de så, ty när han bit­ti­da da­gen där­ef­ter kra­ma­de ur ul­len, kun­de han av den pres­sa ut så myck­et dagg, att en hel skål blev full med vat­ten. 39Men Gi­de­on sa­de till Gud: ”Må din vre­de icke upp­tän­das mot mig, där­för att jag ta­lar än­nu en en­da gång. Låt mig få för­sö­ka blott en gång till med ul­len: gör nu så, att al­le­nast ul­len för­bli­ver torr, un­der det att dagg kom­mer el­jest över­allt på mar­ken.” 40Och Gud gjor­de så den nat­ten; al­le­nast ul­len var torr, men el­jest ha­de dagg kom­mit över­allt på mar­ken.