Läsning från Hebreerbrevet

Brö­der och syst­rar, 10:35ge in­te upp er fri­mo­dighet, den skall rik­li­gen be­lö­nas. 36Ut­hål­lig­het är vad ni be­hö­ver för att kun­na gö­ra Guds vil­ja och få vad han har lo­vat, 37ty: Än­nu en li­ten tid, se­dan kom­mer han som skall kom­ma, och han skall in­te drö­ja. 38Min rätt­fär­di­ge skall le­va ge­nom sin tro. Men: Om han drar sig un­dan är han in­te läng­re till gläd­je för mig. 39Vi hör in­te till dem som drar sig un­dan och går för­lo­ra­de, ut­an till dem som tror och räd­dar sitt liv.

11:1Tron är grun­den för det vi hop­pas på; den ger oss viss­het om det vi in­te kan se. 2För sin tro fick fä­der­na Guds vitt­nes­börd. 3I tro för­står vi att värl­den har for­mats ge­nom ett ord från Gud och att det vi ser in­te har bli­vit till ur nå­got syn­ligt.

4I tro bar Abel fram ett bätt­re of­fer åt Gud än Ka­in och fick vitt­nes­bör­det att han var rätt­fär­dig – Gud vitt­na­de själv om hans of­fer – och tack va­re tron ta­lar han än­nu, fast han blev dräpt. 5I tro togs He­nok här­i­från så att han in­te be­höv­de se dö­den. Man fann ho­nom in­te mer, ty Gud ha­de ta­git ho­nom här­i­från. Dess­för­in­nan fick han vitt­nes­bör­det att han ha­de fun­nit nåd hos Gud. 6Ut­an tro kan ing­en fin­na nåd hos ho­nom. Ty den som vill nal­kas Gud mås­te tro att han finns och att han lö­nar dem som sö­ker ho­nom. 7I tro bygg­de Noa, upp­fylld av he­lig fruk­tan, en ark för att räd­da de si­na, se­dan han ha­de fått en uppen­ba­rel­se om det som än­nu in­te kun­de ses. Där­med blev han till en dom över värl­den och fick själv del i den rätt­fär­dighet som kom­mer av tro.