Heb. 11:8, 11-16

Läsning från Hebreerbrevet

Brö­der och syst­rar, ^11:8i tro lyd­de Ab­ra­ham när han blev kal­lad. Han drog bort till ett land som skul­le bli hans, och han drog bort ut­an att ve­ta vart han skul­le kom­ma.

^…11I tro fick han kraft att av­la en son, fast han, lik­som Sara, var över­årig. Han li­ta­de på den som ha­de gett löf­tet. ¹²Där­för fick han, den­ne en­de man som dess­utom var så gott som död, en av­kom­ma tal­rik som stjär­nor­na på him­len och de o­räk­ne­li­ga sand­kor­nen på havs­stran­den. ¹³I tro dog al­la des­sa ut­an att ha fått vad de ha­de bli­vit lo­va­de. De ha­de ba­ra sett det i fjär­ran och häl­sat det och be­känt sig va­ra gäs­ter och främ­ling­ar på jor­den. ¹⁴De som ta­lar så vi­sar att de sö­ker ett hem­land. ¹⁵Och om de ha­de tänkt på det land som de läm­nat kun­de de ha åter­vänt dit. ¹⁶Men nu läng­ta­de de till ett bätt­re land, ett i him­len. Där­för skäms in­te Gud för dem, ut­an de får kal­la ho­nom sin Gud; han har ju grun­dat en stad åt dem.