Läsning från Hebreerbrevet

Brö­der och syst­rar, 11:9i tro slog Ab­ra­ham sig ner i det ut­lo­va­de lan­det som i ett främ­man­de land och bod­de i tält lik­som Isak och Ja­kob, som ha­de fått del i sam­ma löf­te. 10Ty han vän­ta­de på den stad med fast grund som Gud själv har plan­lagt och byggt.

…17I tro bar Ab­ra­ham fram Isak som of­fer när han sat­tes på prov. Sin en­de son var han be­redd att off­ra, han som ha­de ta­git emot löf­te­na 18och till vil­ken Gud ha­de sagt: Det är Isaks ätt­ling­ar som skall föra ditt namn vi­da­re. 19Han sa­de sig att Gud ha­de makt att till och med upp­väcka dö­da. Från de dö­da fick han ock­så, bild­ligt ta­lat, so­nen till­ba­ka. 20I tro gav Isak sin väl­sig­nel­se åt Ja­kob och E­sau, ock­så för kom­man­de ti­der. 21I tro väl­sig­na­de den dö­en­de Ja­kob Jo­sefs bå­da sö­ner och till­bad Gud lu­tad mot än­den av sin stav. 22I tro ta­la­de Jo­sef när han låg för dö­den om Is­ra­els barns ut­tåg och be­stäm­de vad som skul­le gö­ras med hans ben.

23I tro höll Mo­ses för­äld­rar sitt ny­föd­da barn gömt i tre må­na­der, ef­ter­som de såg att det var ett vack­ert barn, och de lät sig in­te skräm­mas av kung­ens på­bud.

…32Be­hö­ver jag sä­ga mer? Ti­den räck­er in­te till för att jag skall kun­na be­rät­ta om Gi­de­on, Ba­rak, Sim­son och Jef­ta, om Da­vid och Samu­el och om pro­fe­ter­na. 33Ge­nom sin tro kun­de de be­seg­ra kunga­ri­ken, ut­öva rätt­fär­dighet och få löf­te­na upp­fyll­da. De kun­de täp­pa till le­jo­nens gap, 34släcka ra­san­de eld och und­kom­ma svär­dets egg. De var sva­ga men blev star­ka, fick kraft i stri­den och ja­ga­de främ­man­de hä­rar på flyk­ten. 35Kvin­nor fick si­na dö­da till­ba­ka upp­stånd­na. And­ra tor­te­ra­des till döds när de väg­ra­de att lå­ta sig be­fri­as, ef­ter­som de vil­le nå en bätt­re upp­stån­del­se. 36And­ra fick kän­na på hån och pry­gel, ja, ock­så bo­jor och fäng­el­se. 37De blev ste­na­de, sön­der­så­ga­de, av­rät­ta­de med svärd. De gick om­kring i får­skinn och get­hu­dar, de led brist, för­följ­des och miss­hand­la­des; 38värl­den för­tjä­na­de in­te att hy­sa dem. De mås­te hål­la till i öde­mar­ker och bergs­trak­ter, i grot­tor och jord­hå­lor.

39Ing­en av des­sa som ge­nom sin tro har fått Guds vitt­nes­börd fick se löf­tet upp­fyl­las. 40Gud har för­ut­be­stämt nå­got bätt­re åt oss, och där­för skall de upp­nå full­kom­lig­he­ten först till­sam­mans med oss.