Heb. 1:10-2:3

Läsning från Hebreerbrevet

^1:10“I be­gyn­nel­sen har Du, Her­re, lagt jor­dens grund och him­lar­na är di­na hän­ders verk. ¹¹De ska för­gås, men du ska be­stå, och de ska al­la nö­tas ut som en kläd­nad. ¹²Och som en man­tel ska du rul­la ihop dem och de ska för­vand­las. Men du är den­sam­me och di­na år har ing­et slut.”

¹³Men till vil­ken av äng­lar­na har han nå­gon­sin sagt: “Sätt dig på min hög­ra si­da, till dess jag har lagt di­na fi­en­der som en fot­pall för di­na föt­ter”? ¹⁴Är de in­te al­le­sam­mans tjäns­te­an­dar, ut­sän­da för att tjä­na dem som ska är­va fräls­ning­en?

^2:1Där­för ska vi des­to mer ge akt på det vi har hört, så att vi in­te dri­ver bort i­från det. ²För om det ord som ta­la­des ge­nom äng­lar­na stod fast, och var­je över­trä­del­se och o­lyd­nad fick sitt rätt­vi­sa straff som lön, ³hur ska då vi kun­na fly un­dan, om vi in­te bryr oss om en så stor fräls­ning, som först blev pre­di­kad av Her­ren och se­dan be­kräf­tad för oss av dem som ha­de hört ho­nom.

2:a Söndagen i stora fastan och Kristi födelseses afton.