Heb. 5:11-6:8

Läsning från Hebreerbrevet

Brö­der och syst­rar, ^5:11om Mel­ki­se­dek finns myck­et att sä­ga, men det är svårt att få er att för­stå det ef­ter­som ni har bli­vit trö­ga att lyss­na. ¹²Ni bor­de vid det här la­get själ­va va­ra lä­ra­re, men i stäl­let be­hö­ver ni nu på nytt nå­gon som lär er de förs­ta grun­der­na i Guds ord. Ni har åter­gått till att be­hö­va mjölk i stäl­let för fast fö­da. ¹³Och den som le­ver på mjölk är ett späd­barn och kan in­te fat­ta en un­der­vis­ning om rätt­fär­dighet. ¹⁴Den fas­ta fö­dan är till för vux­na, för dem som trä­get har övat upp si­na sin­nen till att skil­ja mel­lan gott och ont.

^6:1Låt oss där­för in­te uppe­hål­la oss vid det man först får lä­ra sig om Kris­tus ut­an gå vi­da­re till det som är av­sett för vux­na. Vi kan in­te bör­ja om med grun­der­na: om­vän­del­sen från dö­da gär­ning­ar, tron på Gud ²och lä­ran om dop och hand­på­lägg­ning, om de dö­das upp­stån­del­se och evig dom. ³Nej, med Guds tillå­tel­se går vi vi­da­re.

⁴Ty män­ni­skor som har av­fal­lit fast de en gång har bli­vit upp­lys­ta och sma­kat den him­mels­ka gå­van, fått del av he­lig an­de ⁵och sma­kat Guds go­da ord och den kom­man­de värl­dens kraf­ter, ⁶dem är det o­möj­ligt att på nytt föra till om­vän­del­se, ef­ter­som de kors­fäs­ter Guds son en and­ra gång och gör ho­nom till åt­lö­je. ⁷En åker som får rik­ligt med regn har Guds väl­sig­nel­se om den su­ger upp vatt­net och skän­ker od­la­ren hans grö­da. ⁸Men bär den tör­nen och tist­lar är den vär­de­lös. För­ban­nel­sen är in­te långt bor­ta, och slu­tet blir att åkern bränns av.