Läsning från Hebreerbrevet

Brö­der och syst­rar, 7:7ing­en kan för­ne­ka att det är den ring­a­re som blir väl­sig­nad av den som är för­mer. 8I det ena fal­let är det död­li­ga män­ni­skor som tar emot ti­on­de, men i det and­ra en om vil­ken det vitt­nas att han all­tid le­ver. 9Och på sätt och vis har Le­vi, som får ti­on­de, själv gett ti­on­de ge­nom Ab­ra­ham. 10Ty som än­nu o­född var han till i sin för­fa­der när Mel­ki­se­dek möt­te den­ne.

11Om nu full­kom­lig­het ha­de kun­nat vin­nas ge­nom le­vi­ter­nas prä­s­täm­be­te – på det­ta var ju fol­kets lag­stift­ning byggd – fanns det då nå­gon an­led­ning att sä­ga att det kom­mer en präst av an­nat slag, en så­dan som Mel­ki­se­dek, och in­te en så­dan som A­ron? 12Änd­ras prä­s­täm­be­tet mås­te själ­va la­gen änd­ras. 13Den som här å­syf­tas hör ju till en an­nan stam, där ing­en nå­gon­sin har gjort tjänst vid al­ta­ret. 14Al­la vet att vår Her­re är av Ju­das stam, och Mo­se har ing­en­ting sagt om präs­ter från den stam­men. 15Det he­la blir än kla­ra­re när det nu upp­står en präst av an­nat slag, lik Mel­ki­se­dek däri 16att han har bli­vit präst in­te ge­nom en lag som krä­ver en viss här­stam­ning ut­an ge­nom kraf­ten i ett o­för­stör­bart liv. 17Ty om ho­nom be­ty­gas: Du är för evigt präst, en så­dan som Mel­ki­se­dek.