Läsning från Hebreerbrevet

Brö­der och syst­rar, 8:7om det förs­ta för­bun­det ha­de va­rit ut­an brist skul­le det in­te ha fun­nits be­hov av ett an­nat. 8Men nu fö­re­brår Gud sitt folk dess bris­ter:
Se, da­gar skall kom­ma, sä­ger Her­ren,
då jag skall slu­ta ett nytt för­bund
med Is­ra­els hus och Ju­da hus,
9ej så­som det för­bund jag slöt med de­ras fä­der
den dag jag tog dem vid han­den
och för­de dem ut ur Egyp­tens land.
Ty de för­blev in­te i mitt för­bund,
och jag frå­ga­de där­för in­te hel­ler ef­ter dem, sä­ger Her­ren.
10Det­ta är det för­bund jag skall slu­ta med Is­ra­els hus
i kom­man­de da­gar, sä­ger Her­ren:
Jag skall läg­ga mi­na la­gar i de­ras sin­nen
och in­ris­ta dem i de­ras hjär­tan.
Jag skall va­ra de­ras Gud,
och de skall va­ra mitt folk.
11Ing­en skall be­hö­va un­der­vi­sa sin lands­man,
ing­en sin bror, och sä­ga: Lär kän­na Her­ren.
Al­la skall ve­ta vem jag är,
från den mins­te till den störs­te.
12Jag skall för­lå­ta dem de­ras o­rätt­fär­dighet,
och de­ras syn­der skall jag ald­rig mer kom­ma ihåg.
13Ge­nom att ta­la om ett nytt för­bund har han gjort det för­ra för­åld­rat. Och det som blir gam­malt och för­åld­rat skall snart för­svin­na.