Jak. 3:1-10

Läsning från Jakobsbrevet

^3:1Mi­na brö­der, bli in­te lä­ra­re al­le­sam­mans, ni vet att vi får en sträng­a­re dom, ²ty vi fel­ar al­la på många sätt. Den som in­te fel­ar i sitt tal, han är full­kom­lig, och han kan tyg­la he­la sin kropp. ³När vi läg­ger bet­sel i mun­nen på en häst för att han skall ly­da oss styr vi ock­så he­la hans kropp. ⁴Och tänk på far­ty­gen som är så sto­ra och drivs av hår­da vin­dar; än­då styr rors­man­nen dem med det lil­la rod­ret dit han vill. ⁵På sam­ma sätt med tung­an; den är en li­ten lem men kan skry­ta över hur myck­et den för­mår. En li­ten eld kan sät­ta en hel skog i brand. ⁶Och tung­an är en eld, själ­va den on­da värl­den bland vå­ra lem­mar. Den fläck­ar he­la vår kropp, den sät­ter livs­hju­let i brand och har själv sin eld från hel­ve­tet. ⁷Det finns ing­en art bland fyr­fo­ta­djur, fåg­lar, kräl­djur el­ler havs­djur som in­te kan be­tving­as och har be­tving­ats av män­ni­skan. ⁸Men tung­an kan ing­en män­ni­ska be­tvinga, o­re­ger­lig och ond som den är och full av död­ligt gift. ⁹Med den tack­ar och lo­var vi vår Her­re och fa­der, med den för­ban­nar vi män­ni­skor­na, som är ska­pa­de till Guds av­bil­der. ¹⁰Från sam­ma mun kom­mer lov­sång och för­ban­nel­se. Så får det in­te va­ra, mi­na brö­der.