Läsning från Jakobsbrevet

Brö­der och syst­rar, 3:11in­te kan sam­ma käll­språng ge bå­de sött och bit­tert vat­ten? 12Och in­te kan ett fi­kon­träd bä­ra oli­ver el­ler en vin­stock fi­kon el­ler en salt­käl­la ge söt­vat­ten.

13Om nå­gon av er är vis och er­fa­ren skall han med sin go­da van­del ge prov på den mild­het som hör vis­he­ten till. 14Men har ni bit­ter av­und och själv­häv­del­se i era hjär­tan skall ni in­te skry­ta och ta­la o­san­ning. 15Så­dan vis­het kom­mer in­te från o­van ut­an är jor­disk, o­and­lig, de­mo­nisk. 16Där det finns av­und och själv­häv­del­se, där finns ock­så o­ord­ning och all­sköns usel­het. 17Vis­he­ten från o­van där­emot är ren, men dess­utom frid­sam, för­synt och fog­lig, rik på barm­här­tighet och go­da gär­ning­ar, o­mut­lig och upp­rik­tig. 18Rätt­fär­dighe­ten ut­sås i frid och bär frukt för dem som hål­ler frid.

4:1Var­i­från kom­mer all kamp och strid i­bland er? Är det in­te från be­gä­ren som för krig i era lem­mar? 2Ni vill ha, men får ing­en­ting. Ni dö­dar av av­und, men upp­når ing­en­ting. Ni käm­par och stri­der. Ni har ing­en­ting, där­för att ni in­te ber. 3Ni ber, men får ing­en­ting där­för att ni ber il­la; ni vill ba­ra till­freds­stäl­la era be­gär.

4Ni tro­lö­sa, vet ni in­te att vän­skap med värl­den be­ty­der fi­end­skap med Gud? Den som vill va­ra vän med värl­den blir fi­en­de till Gud. 5El­ler tror ni att det är tom­ma ord när skrif­ten sä­ger: Svart­sjukt krä­ver Gud åt sig den an­de han har lå­tit bo i oss? 6Stör­re är dock den nåd han ger oss. Där­för he­ter det: Gud står emot de hög­mo­di­ga, men de öd­mju­ka vi­sar han nåd.