Läsning från Jakobsbrevet

Brö­der och syst­rar, 4:7böj er un­der Gud. Stå emot djä­vu­len, och han skall fly för er. 8När­ma er Gud, och han skall när­ma sig er.

Gör era hän­der re­na, ni syn­da­re, och re­na era hjär­tan, ni tve­hågs­na. 9Sörj och gråt och kla­ga. Vänd skrat­tet i tå­rar och gläd­jen i sorg. 10Öd­mju­ka er in­för Her­ren, och han skall upp­hö­ja er.

11För­ta­la in­te var­and­ra, brö­der. Den som för­ta­lar en bro­der el­ler dö­mer sin bro­der för­ta­lar la­gen och dö­mer la­gen. Men dö­mer du la­gen är du in­te la­gens gö­ra­re ut­an dess do­ma­re. 12Det finns ba­ra en lag­stif­ta­re och do­ma­re, han som kan räd­da och för­gö­ra. Men vem är du som dö­mer din näs­ta?

13Ni som sä­ger: “I dag el­ler i mor­gon skall vi fa­ra till den el­ler den sta­den och stan­na där ett år och gö­ra go­da af­fä­rer”, 14ni vet in­te hur ert liv blir i mor­gon. Ni är en dim­ma som syns en kort stund och se­dan för­svin­ner. 15Ni bor­de sä­ga: “Om Her­ren vill får vi le­va och gö­ra det el­ler det.” 16I stäl­let är ni över­mo­di­ga och skry­ter. Allt så­dant skryt är av on­do. 17Den som vet hur man hand­lar rätt, men in­te gör det, han be­går en synd.

5:1Ni som är ri­ka: gråt och kla­ga över de o­lyck­or som skall kom­ma över er. 2Er ri­ke­dom för­mult­nar, era klä­der äts upp av mal, 3ert guld och sil­ver ros­tar, och ros­ten skall vitt­na mot er och för­tä­ra er kropp som eld. Ni har sam­lat skat­ter i des­sa sis­ta da­gar. 4Lö­nen till ar­be­tar­na som bär­ga­de skör­den på era ägor har ni un­dan­hål­lit. Den skri­ar till him­len, och skör­de­fol­kets rop har nått Her­ren Se­ba­ots öron. 5Ni har levt i lyx och över­flöd här på jor­den. Ni har gött er på slakt­da­gen. 6Ni har dömt, ni har dö­dat den rätt­fär­di­ge, och han gör in­te mot­stånd mot er.

7Brö­der, var tå­li­ga tills Her­ren kom­mer. Jord­bru­ka­ren ser fram mot att jor­den skall ge sin dyr­ba­ra skörd och vän­tar tå­ligt på höst­regn och vår­regn. 8Ha tå­la­mod ni ock­så, och vi­sa fast­het, ty Her­rens an­komst är nä­ra. 9Kla­ga in­te på var­and­ra, brö­der, så blir ni in­te döm­da. Do­ma­ren står ut­an­för dör­ren.