Läsning från Jakobsbrevet

5:10Mi­na brö­der, ta pro­fe­ter­na som ta­la­de i Her­rens namn till fö­re­dö­me i li­dan­de och tå­la­mod. 11Se, vi pri­sar dem sa­li­ga som hål­ler ut. Om Jobs tå­la­mod har ni hört, och Her­rens slut har ni sett, för Her­ren är rik på barm­här­tighet och med­li­dan­de. 12Men fram­för allt, mi­na brö­der, svär ing­en ed, var­ken vid him­len el­ler vid jor­den, in­te hel­ler nå­gon an­nan ed, ut­an låt ert ja va­ra ja, och ert nej va­ra nej, för att ni in­te ska fal­la un­der do­men.

13Är det nå­gon som li­der bland er, ska han be. Är nå­gon glad, ska han sjunga lov­sång­er. 14Är nå­gon bland er sjuk, ska han kal­la till sig för­sam­ling­ens älds­te och lå­ta dem be över ho­nom och smör­ja ho­nom med ol­ja i Her­rens namn. 15Och trons bön ska he­la den sju­ke, och Her­ren ska re­sa upp ho­nom. Och om han har be­gått syn­der, ska han få för­lå­tel­se för dem. 16Be­känn era över­trä­del­ser för var­and­ra och be för var­and­ra, så att ni blir he­la­de. En rätt­fär­dig mans iv­ri­ga bön för­mår ut­rät­ta myck­et. 17Elia var en män­ni­ska som vi. När han i bön bad att det in­te skul­le reg­na, så reg­na­de det in­te på jor­den un­der tre år och sex må­na­der. 18Se­dan bad han igen och him­len gav regn och jor­den bar sin grö­da.

19Brö­der, om nå­gon bland er kom­mer bort från san­ning­en och nå­gon om­vän­der ho­nom, 20så ska han ve­ta, att den som om­vän­der en syn­da­re från hans vil­lo­väg fräl­ser en själ från dö­den och sky­ler över en mängd av syn­der.