Läsning från Jesaja

35:1Ök­nen och öde­mar­ken sko­la gläd­ja sig,
och hed­mar­ken skall fröj­das
och blomst­ra så­som en lil­ja.
2Den skall blomst­ra skönt och fröj­da sig,
ja, fröj­da sig och jub­la;
Li­ba­nons här­lig­het skall bli­va den gi­ven,
Kar­mels och Sa­rons prakt.
Ja, de sko­la få se
Her­rens här­lig­het,
vår Guds prakt.
3Stär­ken makt­lö­sa hän­der,
gi­ven kraft åt vack­lan­de knän.
4Sä­gen till de för­sag­da:
”Va­ren fri­mo­di­ga, fruk­ten icke.”
Se, eder Gud
kom­mer med hämnd;
ve­der­gäll­ning kom­mer från Gud,
ja, själv kom­mer han och fräl­sar eder.
5Då sko­la de blin­das ögon öpp­nas
och de dö­vas öron upp­lå­tas.
6Då skall den la­me hop­pa så­som en hjort,
och den stum­mes tunga skall jub­la.
Ty vat­ten sko­la bry­ta fram i ök­nen
och ström­mar på hed­mar­ken.
7Av för­bränt land skall bli­va en sjö
och av torr mark vat­ten­käl­lor;
på den plats där öken­hun­dar läg­ra­de sig
skall växa gräs, jäm­te vass och rör.
8Och en ba­nad väg, en far­väg,
skall gå där fram,
och den skall kal­las ”den he­li­ga vä­gen”;
ing­en o­ren skall fär­das där­på,
den skall va­ra för dem själ­va.
Den som vand­rar den vä­gen skall icke gå vil­se,
om han ock hör till de få­kun­ni­ga.
9Där skall icke va­ra nå­got le­jon,
ej hel­ler skall nå­got an­nat vild­djur kom­ma dit.
In­tet så­dant skall fin­nas där,
men ett fräl­sat folk skall vand­ra på den.
10Ja, Her­rens för­los­sa­de sko­la vän­da till­ba­ka
och kom­ma till Si­on med ju­bel;
evig gläd­je skall krö­na de­ras hu­vu­den,
fröjd och gläd­je sko­la de und­få,
men sorg och suck­an sko­la fly bort.