Jes. 40:1-3, 9; 41:17-18; 45:8; 48:20-21; 54:1

Läsning från Jesaja

^40:1Trös­ten, trös­ten mitt folk,
sä­ger eder Gud.

²Ta­len ljuv­ligt till Je­ru­sa­lem
och pre­di­ken för det
att dess ve­der­mö­da är slut,
att dess miss­gär­ning är för­so­nad,
och att det har fått dub­belt igen av Her­rens hand
för all si­na syn­der.

³Hör, man ro­par;
”Be­re­den väg
för Her­ren i ök­nen,
ba­nen på hed­mar­ken
en jämn väg för vår Gud.

^…9Stig upp på ett högt berg,
Si­on, du gläd­jens bud­bä­ra­rin­na
häv upp din röst med kraft,
Je­ru­sa­lem, du gläd­jens bud­bä­ra­rin­na:
häv upp den ut­an fruk­tan,
säg till Ju­da stä­der:
”Se, där är eder Gud!”

^…41:17De be­tryck­ta och fat­ti­ga
sö­ka för­gä­ves ef­ter vat­ten,
de­ras tunga för­smäk­tar av törst;
men jag, Her­ren, skall bön­hö­ra dem,
jag, Is­ra­els Gud, skall icke över­gi­va dem.

¹⁸Jag skall lå­ta ström­mar rin­na upp på höj­der­na
och käl­lor i da­lar­na;
jag skall gö­ra ök­nen till en vat­ten­rik sjö
och torrt land till käll­språng.

^…45:8Dry­pen, I him­lar där­ov­an,
och må sky­ar­na lå­ta rätt­fär­dighet ström­ma ned.
Må jor­den öpp­na sig,
och må dess frukt bli­va fräls­ning;
rätt­fär­dighet lå­te den ock växa upp.
Jag, Her­ren, ska­par det­ta.

^…48:20Dra­gen ut från Ba­bel,
flyn i­från kaldé­er­nas land;
för­kun­nen det med fröj­de­rop,
och lå­ten det bli­va känt,
ut­bre­den ryk­tet där­om
till jor­dens än­da;
sä­gen: ”Her­ren har för­los­sat
sin tjä­na­re Ja­kob.”

²¹De le­do ing­en törst,
när han för­de dem ge­nom öde­mar­ker,
ty han lät vat­ten ström­ma fram
ur klip­pan åt dem,
han klöv sön­der klip­pan,
och vat­ten flö­da­de.

^…54:1Jub­la, du o­frukt­sam­ma,
du som icke har fött barn;
brist ut i ju­bel och ro­pa av fröjd,
du som icke har bli­vit mo­der.
Ty den en­sam­ma skall ha­va många barn,
fle­ra än den som har man, sä­ger Her­ren.