Jes. 55:1-13

Läsning från Jesaja

^55:1Upp, al­la I som ären törs­ti­ga,
kom­men hit och fån vat­ten;
och I som inga pen­ning­ar ha­ven,
kom­men hit och häm­ten säd och äten.
Ja, kom­men hit och häm­ten säd ut­an pen­ning­ar,
och för in­tet bå­de vin och mjölk.
²Var­för gi­ven I ut pen­ning­ar för det som ej är bröd,
och e­dert för­värv för det som icke kan mät­ta?
Hö­ren på mig, så sko­len I få äta det gott är
och för­nöja eder med fe­ta rät­ter.
³Bö­jen ed­ra öron hit och kom­men till mig;
hö­ren, så får eder själ le­va.
Jag vill slu­ta med eder ett evigt för­bund:
att I sko­len und­få all den tro­fas­ta nåd jag har lo­vat Da­vid.
⁴Se, ho­nom har jag satt till ett vitt­ne för fol­ken,
till en furs­te och höv­ding för fol­ken.
⁵Ja, du skall kal­la på folk­slag som du icke kän­ner,
och folk­slag som icke kän­na dig sko­la has­ta till dig,
för Her­rens, din Guds, skull,
för Is­ra­els He­li­ges skull, när han för­här­li­gar dig.
⁶Sö­ken Her­ren, me­dan han lå­ter sig fin­nas;
å­kal­len ho­nom, me­dan han är nä­ra.
⁷Den o­gud­ak­ti­ge över­gi­ve sin väg
och den o­rätt­fär­di­ge si­na tan­kar
och vän­de om till Her­ren, så skall han för­bar­ma sig över ho­nom,
och till vår Gud, ty han skall be­skä­ra myck­en för­lå­tel­se.
⁸Se, mi­na tan­kar äro icke ed­ra tan­kar,
och ed­ra vä­gar äro icke mi­na vä­gar, sä­ger Her­ren.
⁹Nej, så myck­et som him­me­len är hög­re än jor­den,
så myck­et äro ock mi­na vä­gar hög­re än ed­ra vä­gar,
och mi­na tan­kar hög­re än ed­ra tan­kar.
¹⁰Ty li­ka­som reg­net och snön
fal­ler i­från him­me­len
och icke vän­der till­ba­ka dit igen,
förr­än det har vatt­nat jor­den
och gjort den frukt­sam och bä­ran­de,
så att den gi­ver säd till att så
och bröd till att äta,
¹¹så skall det ock va­ra med ord­et
som ut­går ur min mun;
det skall icke vän­da till­ba­ka till mig få­fängt,
ut­an att ha­va ver­kat vad jag vill
och ut­fört det var­till jag ha­de sänt ut det.
¹²Ty med gläd­je sko­len I dra­ga ut,
och i frid sko­len I föras å­stad.
Ber­gen och höj­der­na
sko­la bris­ta ut i ju­bel, där I gån fram,
och al­la träd på mar­ken sko­la klap­pa i hän­der­na.
¹³Där törn­snår nu fin­nas
sko­la cy­pres­ser växa upp,
och där näss­lor stå
skall myr­ten upp­växa.
Och det­ta skall bli­va Her­ren till ära
och ett evigt teck­en, som ej skall plå­nas ut.