Jes. 7:10-16; 8:1-4, 8-10

Läsning från Jesaja

^7:10Her­ren ta­la­de yt­ter­li­ga­re till Ahas och sa­de: ¹¹”Be­gär ett teck­en från Her­ren, din Gud; du må be­gä­ra det va­re sig ned­i­från dju­pet el­ler upp­i­från höj­den.” ¹²Men Ahas sva­ra­de: ”Jag be­gär in­tet, jag vill icke fres­ta Her­ren.” ¹³Då sa­de han: ”Så hö­ren då, I av Da­vids hus: Är det eder icke nog att I sät­ten män­ni­skors tå­la­mod på prov? Vil­jen I ock prö­va min Guds tå­la­mod? ¹⁴Så skall då Her­ren själv gi­va eder ett teck­en: Se, den unga kvin­nan skall var­da ha­van­de och fö­da en son, och hon skall gi­va ho­nom nam­net Im­ma­nu­el. ¹⁵Grädd­mjölk och ho­nung skall bli­va hans mat in­emot den tid då han för­står att för­kas­ta vad ont är och ut­väl­ja vad gott är. ¹⁶Ty in­nan gos­sen för­står att för­kas­ta vad ont är och ut­väl­ja vad gott är, skall det land för vars bå­da ko­nung­ar du gru­var dig va­ra öde.

^…8:1Och Her­ren sa­de till mig: ”Tag dig en stor tav­la och skriv på den med tyd­lig stil Ma­her-sa­lal Has-bas. ²Och jag vill ta­ga mig på­lit­li­ga vitt­nen: präs­ten Uria och Sakar­ja, Je­be­re­k­jas son.”
³Och jag gick in till pro­fe­tis­san, och hon blev ha­van­de och föd­de en son. Och Her­ren sa­de till mig: ”Giv ho­nom nam­net Ma­her-sa­lal Has-bas. ⁴Ty förr­än gos­sen kan sä­ga ’fa­der’ och ’mo­der’ skall man bä­ra Da­mas­kus' skat­ter och by­te från Sa­maria fram för ko­nung­en i As­sy­ri­en.”

^…8[Flo­den] skall tränga fram i Ju­da, sväm­ma över och ut­bre­da sig och räcka än­da upp till hal­sen; och med si­na ut­bred­da ving­ar skall den upp­fyl­la ditt land, Im­ma­nu­el, så vitt det är.”

⁹Ra­sen, I folk; I sko­len dock kros­sas.
Lyss­nen, al­la I fjär­ran län­der.
Rus­ten eder; I sko­len dock kros­sas.
Ja, rus­ten eder; I sko­len dock kros­sas.
¹⁰Gö­ren upp pla­ner; de var­da dock om in­tet.
Av­ta­len, vad I vil­jen; det skall dock ej lyck­as.
Ty Gud är med oss.

Kristi födelseses afton.