Joel. 2:12-26

Läsning från Joel

^2:12Dock, nu mån I vän­da om till mig av allt e­dert hjär­ta, sä­ger Her­ren, med fas­ta och gråt och kla­gan. ¹³Ja, ri­ven sön­der ed­ra hjär­tan, icke ed­ra klä­der, och vän­den om till Her­ren, eder Gud; ty nå­dig och barm­här­tig är han, lång­mo­dig och stor i mild­het, och så­dan att han ång­rar det on­da. ¹⁴Må­hän­da vän­der han om och ång­rar sig och läm­nar kvar ef­ter sig nå­gon väl­sig­nel­se, till spis­of­fer och drick­of­fer åt Her­ren, eder Gud.

¹⁵Stö­ten i ba­sun på Si­on, på­ly­sen en he­lig fas­ta, ly­sen ut en hög­tids­för­sam­ling; ¹⁶för­sam­len fol­ket, på­ly­sen en he­lig sam­man­komst, kal­len till­ho­pa de gam­la, för­sam­len de små bar­nen, jäm­väl dem som än­nu dia vid brös­tet; brud­gum­men må kom­ma ur sin kam­ma­re och bru­den ur sitt ge­mak. ¹⁷Mel­lan för­hu­set och al­ta­ret må präs­ter­na, Her­rens tjä­na­re, hål­la kla­go­gråt och sä­ga: “Her­re, sko­na ditt folk, och låt icke din ar­ve­del bli­va till smä­lek, till ett ord­språk bland hed­ning­ar­na. Var­för skul­le man få sä­ga bland fol­ken: ‘Var är nu de­ras Gud?’”

¹⁸Så upp­tän­des då Her­ren till ni­täls­kan för sitt land, och han öm­ka­de sig över sitt folk; ¹⁹Her­ren sva­ra­de och sa­de till sitt folk: Se, jag vill sän­da eder säd och vin och ol­ja, så att I fån mät­ta eder där­av; och jag skall icke mer lå­ta eder bli­va till smä­lek bland hed­ning­ar­na. ²⁰Och nord­lands­ska­ran skall jag för­ja­ga långt bort i­från eder, jag skall dri­va den un­dan till ett torrt och öde land, dess för­trupp till Öst­ra ha­vet och dess ef­ter­trupp till Väst­ra ha­vet. Och stank skall sti­ga upp där­av, ja, väm­je­lig lukt skall sti­ga upp där­av, ef­ter­som den har ta­git sig för så sto­ra ting.

²¹Fruk­ta icke, du land, ut­an fröj­da dig och gläds; ty sto­ra ting har Her­ren ta­git sig för. ²²Fruk­ten icke, I mar­kens djur, ty be­tes­mar­ker­na i ök­nen gröns­ka, och trä­den bä­ra sin frukt, fi­kon­trä­den och vin­t­rä­den gi­va sin kraft. ²³Och fröj­den eder, I Si­ons barn, va­ren gla­da i Her­ren, eder Gud; ty han gi­ver eder höst­regn, i rätt tid, han som ock förr sän­de ned över eder regn, bå­de höst och vår. ²⁴Så sko­la lo­gar­na fyl­las med säd och pres­sar­na flö­da över av vin och ol­ja.

²⁵Och jag skall gi­va eder gott­gö­rel­se för de års­grö­dor som å­tos upp av gräs­hop­por­na, gräs­bi­tar­na, gräs­ätar­na och gräs­gna­gar­na, den sto­ra här som jag sän­de ut mot eder. ²⁶Och I sko­len få äta till fyl­lest och bli­va mät­ta; och då sko­len I lo­va Her­rens, eder Guds, namn, hans som har hand­lat så un­der­bart med eder; och mitt folk skall icke kom­ma på skam e­vin­ner­li­gen.

Onsdagen före fastan.