Joh. 11:47-57

Läsning från Johannesevangeliet

Vid den ti­den ^11:47kal­la­de övers­te­präs­ter­na och fa­ri­se­er­na sam­man rå­det och sa­de: “Vad skall vi gö­ra? Den här man­nen gör många teck­en. ⁴⁸Om vi lå­ter ho­nom fort­sät­ta bör­jar al­la tro på ho­nom, och då kom­mer ro­mar­na och ut­plå­nar bå­de vår he­li­ga plats och vårt folk.” ⁴⁹En av dem, Ka­ja­fas, som var övers­te­präst det året, sa­de till dem: “Ni för­står ing­en­ting. ⁵⁰Ni fat­tar in­te att det är bätt­re för er att en en­da män­ni­ska dör för fol­ket än att he­la fol­ket går un­der.” ⁵¹Det­ta sa­de han in­te av sig själv, ut­an som övers­te­präst det året ta­la­de han pro­fe­tiskt: Je­sus skul­le dö för fol­ket, ⁵²och in­te ba­ra för fol­ket ut­an ock­så för att Guds sking­ra­de barn skul­le sam­las och bli till ett. ⁵³Från den da­gen var de fast be­slut­na att dö­da ho­nom.

⁵⁴Je­sus vand­ra­de där­för in­te läng­re öp­pet om­kring bland ju­dar­na ut­an drog sig un­dan till E­fraim, en stad i om­rå­det nä­ra ök­nen, och där höll han till med si­na lär­jung­ar. ⁵⁵Ju­dar­nas påsk­fest när­ma­de sig, och många gick från lands­byg­den upp till Je­ru­sa­lem fö­re pås­ken för att re­na sig. ⁵⁶De sök­te ef­ter Je­sus och sa­de till var­and­ra där de stod i temp­let: “Vad tror ni, kom­mer han verk­li­gen in­te till hög­ti­den?” ⁵⁷Men övers­te­präs­ter­na och fa­ri­se­er­na ha­de gett be­fall­ning om att den som kän­de till var Je­sus fanns skul­le an­mä­la det, så att de kun­de gri­pa ho­nom.