Joh. 12:19-36

Läsning från Johannesevangeliet

Vid den ti­den ^12:19sa­de fa­ri­se­er­na till var­and­ra an­gå­en­de Je­sus: “Ni ser att ing­en­ting hjäl­per. Al­la män­ni­skor spring­er ef­ter ho­nom.”

²⁰Bland dem som kom­mit upp till hög­ti­den för att till­be Gud fanns någ­ra gre­ker. ²¹De sök­te upp Fi­lip­pos, han som var från Bet­sa­i­da i Ga­li­leen, och sa­de: “Her­re, vi vill gär­na se Je­sus.” ²²Fi­lip­pos gick och ta­la­de om det för Andre­as, och Andre­as och han gick och ta­la­de om det för Je­sus. ²³Och Je­sus sva­ra­de dem: “Stun­den har kom­mit då Män­ni­sko­so­nen skall för­här­li­gas. ²⁴San­ner­li­gen, jag sä­ger er: om ve­te­kor­net in­te fal­ler i jor­den och dör för­blir det ett en­samt korn. Men om det dör ger det rik skörd. ²⁵Den som äls­kar sitt liv för­lo­rar det, men den som här i värl­den ha­tar sitt liv, han skall räd­da det till ett evigt liv. ²⁶Om nå­gon vill tjä­na mig skall han föl­ja mig, och där jag är kom­mer ock­så min tjä­na­re att va­ra. Om nå­gon tjä­nar mig skall Fa­dern ära ho­nom.

²⁷Nu är min själ fylld av oro. Skall jag be: Fa­der, räd­da mig un­dan den­na stund? Nej, det är just för den­na stund jag har kom­mit. ²⁸Fa­der, för­här­li­ga ditt namn.” Då hör­des en röst från him­len: “Jag har för­här­li­gat det och skall för­här­li­ga det på nytt.” ²⁹Fol­ket som stod där och hör­de det­ta sa­de att det var ås­kan, men någ­ra sa­de att det var en äng­el som ha­de ta­lat till ho­nom. ³⁰Je­sus sa­de: “Det var in­te för min skull som rös­ten hör­des, ut­an för er skull. ³¹Nu fal­ler do­men över den­na värl­den, nu skall den­na värl­dens härs­ka­re för­dri­vas. ³²Och när jag blir upp­höjd från jor­den skall jag dra al­la till mig.” ³³Det­ta sa­de han för att an­ge på vil­ket sätt han skul­le dö. ³⁴Fol­ket sa­de till ho­nom: “Vi har lärt oss i la­gen att Mes­si­as stan­nar för all­tid. Hur kan du då sä­ga att Män­ni­sko­so­nen mås­te bli upp­höjd? Vem är den­ne Män­ni­sko­son?” ³⁵Je­sus sva­ra­de: “Än­nu en kort tid är lju­set bland er. Vand­ra me­dan ni har lju­set, så att mörk­ret in­te över­vin­ner er. Den som vand­rar i mörk­ret vet in­te vart han går. ³⁶Tro på lju­set me­dan ni har lju­set, så att ni blir lju­sets sö­ner.” När Je­sus ha­de sagt det­ta läm­na­de han dem och var för­svun­nen.