Joh. 12:28-36

Läsning från Johannesevangeliet

Vid den ti­den sa­de Je­sus, ^12:28“Fa­der, för­här­li­ga ditt namn.” Då hör­des en röst från him­len: “Jag har för­här­li­gat det och skall för­här­li­ga det på nytt.” ²⁹Fol­ket som stod där och hör­de det­ta sa­de att det var ås­kan, men någ­ra sa­de att det var en äng­el som ha­de ta­lat till ho­nom. ³⁰Je­sus sa­de: “Det var in­te för min skull som rös­ten hör­des, ut­an för er skull. ³¹Nu fal­ler do­men över den­na värl­den, nu skall den­na värl­dens härs­ka­re för­dri­vas. ³²Och när jag blir upp­höjd från jor­den skall jag dra al­la till mig.” ³³Det­ta sa­de han för att an­ge på vil­ket sätt han skul­le dö. ³⁴Fol­ket sa­de till ho­nom: “Vi har lärt oss i la­gen att Mes­si­as stan­nar för all­tid. Hur kan du då sä­ga att Män­ni­sko­so­nen mås­te bli upp­höjd? Vem är den­ne Män­ni­sko­son?” ³⁵Je­sus sva­ra­de: “Än­nu en kort tid är lju­set bland er. Vand­ra me­dan ni har lju­set, så att mörk­ret in­te över­vin­ner er. Den som vand­rar i mörk­ret vet in­te vart han går. ³⁶Tro på lju­set me­dan ni har lju­set, så att ni blir lju­sets sö­ner.” När Je­sus ha­de sagt det­ta läm­na­de han dem och var för­svun­nen.