Joh. 19:6-11, 13-20, 25-28, 30-35

Läsning från Johannesevangeliet

Vid den ti­den, ^19:6så snart övers­te­präs­ter­na och de­ras folk fick se Je­sus ro­pa­de de: “Kors­fäst, kors­fäst!” Pi­la­tus sa­de: “Ta ho­nom och kors­fäst ho­nom själ­va. Jag fin­ner ho­nom in­te skyl­dig till nå­got.” ⁷Ju­dar­na sva­ra­de: “Vi har en lag, och en­ligt den la­gen mås­te han dö, ef­ter­som han har gjort sig till Guds son.”

⁸När Pi­la­tus hör­de det­ta blev han än­nu mer oro­ad. ⁹Han gick till­ba­ka in i re­si­den­set och frå­ga­de Je­sus: “Var­i­från är du?” Men Je­sus gav ho­nom ing­et svar. ¹⁰Pi­la­tus sa­de då: “Väg­rar du att ta­la med mig? Vet du in­te att jag har makt att fri­ge dig och makt att kors­fäs­ta dig?” ¹¹Je­sus sva­ra­de: “Du skul­le in­te ha nå­gon makt över mig om du in­te ha­de fått den från o­van. Där­för har den som över­läm­na­de mig åt dig stör­re skuld.”

^…13När Pi­la­tus hör­de de or­den lät han föra ut Je­sus och sat­te sig på do­mar­tri­bu­nen i den så kal­la­de Sten­går­den, på heb­re­is­ka Gab­ba­ta. ¹⁴Det var på för­be­re­del­se­da­gen fö­re pås­ken, vid sjät­te tim­men. Pi­la­tus sa­de till ju­dar­na: “Här ser ni er kung.” ¹⁵Då ro­pa­de de: “Bort med ho­nom! Kors­fäst ho­nom!” Pi­la­tus frå­ga­de: “Skall jag kors­fäs­ta er kung?” Övers­te­präs­ter­na sva­ra­de: “Vi har ing­en an­nan kung än kej­sa­ren.” ¹⁶Då ut­läm­na­de han Je­sus åt dem till att kors­fäs­tas. De tog ho­nom allt­så med sig. ¹⁷Han bar själv sitt kors ut till den plats som kal­las Skal­len, på heb­re­is­ka Gol­go­ta. ¹⁸Där kors­fäs­te de ho­nom till­sam­mans med två and­ra, en på var si­da med Je­sus i mit­ten. ¹⁹Pi­la­tus ha­de ock­så lå­tit skri­va ett an­slag som sat­tes upp på kor­set, och där stod: Je­sus från Na­sa­ret, ju­dar­nas ko­nung. ²⁰Det­ta läs­tes av många ju­dar, ef­ter­som plat­sen där Je­sus kors­fäs­tes låg strax ut­an­för sta­den, och tex­ten var på heb­re­is­ka, la­tin och gre­kis­ka.

^…25Men vid Je­su kors stod hans mor och hen­nes sys­ter, Maria som var gift med Klo­pas och Maria från Mag­da­la. ²⁶När Je­sus såg sin mor och bred­vid hen­ne den lär­junge som han äls­ka­de sa­de han till sin mor: “Kvin­na, där är din son.” ²⁷Se­dan sa­de han till lär­jung­en: “Där är din mor.” Från den stun­den ha­de hon sitt hem hos lär­jung­en. ²⁸Je­sus viss­te att nu var allt full­bor­dat, och för att skrif­t­or­det skul­le upp­fyl­las sa­de han: “Jag är törs­tig.”

^…30När Je­sus ha­de fått det su­ra vi­net sa­de han: “Det är full­bor­dat.” Och han böj­de ner hu­vu­det och över­läm­na­de sin an­de.

³¹Ef­ter­som det var för­be­re­del­se­dag och krop­par­na in­te fick hänga kvar på kor­set un­der sab­ba­ten – det var en stor sab­bat – bad ju­dar­na Pi­la­tus att de kors­fäs­tas ben­pi­por skul­le kros­sas och krop­par­na tas bort. ³²Sol­da­ter­na kom där­för och kros­sa­de be­nen på dem som var kors­fäs­ta till­sam­mans med Je­sus, först på den ene och se­dan på den and­re. ³³Men när de kom till Je­sus och såg att han re­dan var död kros­sa­de de in­te hans ben, ³⁴ut­an en av sol­da­ter­na stack upp si­dan på ho­nom med sin lans, och då kom det ut blod och vat­ten. ³⁵Den som såg det har vitt­nat om det för att ock­så ni skall tro; hans vitt­nes­börd är sant, och han vet att han ta­lar san­ning.