Läsning från Johannesevangeliet

Vid den ti­den, 21:1vi­sa­de sig Je­sus igen för lär­jung­ar­na vid Ti­be­ri­as­sjön. Det gick till så: 2Simon Petrus och Tomas, som kal­la­des Tvil­ling­en, Na­ta­n­ael från Ka­na i Ga­li­leen, Se­be­dai­os sö­ner och två and­ra lär­jung­ar var till­sam­mans. 3Simon Petrus sa­de till de and­ra: “Jag ger mig ut och fis­kar.” De sa­de: “Vi föl­jer med dig.” De gick ut och steg i bå­ten, men den nat­ten fick de ing­en­ting. 4När mor­go­nen kom stod Je­sus på stran­den, men lär­jung­ar­na för­stod in­te att det var han. 5Och Je­sus frå­ga­de: “Mi­na barn, har ni ing­en fisk?” De sva­ra­de nej, 6och han sa­de: “Kas­ta ut nä­tet på hög­ra si­dan om bå­ten, så får ni.” De kas­ta­de ut nä­tet, och nu or­ka­de de in­te dra in det för all fis­ken. 7Den lär­junge som Je­sus äls­ka­de sa­de då till Petrus: “Det är Her­ren!” När Simon Petrus hör­de att det var Her­ren knöt han om sig yt­ter­plag­get, för han var in­te klädd, och hop­pa­de i vatt­net. 8De and­ra lär­jung­ar­na kom ef­ter i bå­ten med fångs­ten på släp; de ha­de in­te långt till land, ba­ra ett hun­dra­tal me­ter. 9Då de steg i land fick de se en glöd­hög och fisk som låg på den och bröd. 10Je­sus sa­de till dem: “Häm­ta någ­ra av fis­kar­na som ni just fick.” 11Simon Petrus gick upp på stran­den och drog i land nä­tet, som var fullt av sto­ra fis­kar, 153 styck­en. Och fast det var så många gick nä­tet in­te sön­der.

12Je­sus sa­de till lär­jung­ar­na: “Kom och ät.” Ing­en av dem vå­ga­de frå­ga ho­nom vem han var; de för­stod att det var Her­ren. 13Je­sus gick fram och tog brö­det och gav dem, och li­ka­så fis­ken. 14Det­ta var tred­je gång­en som Je­sus vi­sa­de sig för si­na lär­jung­ar se­dan han upp­stått från de dö­da.