Jud. 1:1-10

Läsning från Judasbrevet

^1:1Från Ju­das, Je­su Kris­ti tjä­na­re, Ja­kobs bror, till de kal­la­de som är äls­ka­de av Gud fa­dern och be­va­ra­de åt Je­sus Kris­tus. ²Barm­här­tighet, frid och kär­lek åt er i allt ri­ka­re mått.

³Mi­na kä­ra, i min sto­ra iver att skri­va till er om vår ge­men­sam­ma fräls­ning kän­ner jag mig tvung­en att sän­da er en ma­ning att käm­pa för den tro som en gång för al­la har an­för­trotts de he­li­ga. ⁴Bland er har det näm­li­gen näst­lat sig in någ­ra män­ni­skor som för länge se­dan blev för­ut­be­stäm­da för do­men. De är gud­lö­sa och miss­bru­kar vår Guds nåd till ett liv i ut­sväv­ning­ar och för­ne­kar vår en­de härs­ka­re och her­re, Je­sus Kris­tus.

⁵Jag vill på­min­na er, ni vet ju re­dan allt det­ta, om hur Her­ren först räd­da­de sitt folk ur Egyp­ten men se­dan dö­da­de dem som in­te trod­de. ⁶Och tänk på de äng­lar som in­te slog vakt om sin hö­ga ställ­ning ut­an över­gav sin rät­ta hem­vist: dem hål­ler han för­va­ra­de i un­der­jor­den med evi­ga bo­jor fram till do­men på den sto­ra da­gen. ⁷Tänk ock­så på So­dom och Go­mor­ra och de­ras grann­stä­der, som på sam­ma sätt som äng­lar­na be­drev o­tukt och o­na­tur­ligt um­gänge: de straf­fa­des med evig eld och är ett var­nan­de ex­em­pel.

⁸Än­då be­ter sig des­sa svär­ma­re li­ka­dant. De skän­dar krop­pen, de för­ne­kar hög­re mak­ter och de smä­dar him­mels­ka vä­sen. ⁹Är­ke­äng­eln Mika­el tillät sig in­te att för­dö­ma djä­vu­len med smä­del­ser, när han tvis­ta­de med ho­nom om Mo­ses kropp, ut­an sa­de: “Måt­te Her­ren till­rät­ta­vi­sa dig.” ¹⁰Des­sa män­ni­skor där­emot smä­dar det som de in­te vet nå­got om, och det som de kan av na­tu­ren, lik­som de o­skä­li­ga dju­ren, det för­stör de sig själ­va med.