Läsning från Lukasevangeliet

11:1En gång ha­de Je­sus stan­nat på ett stäl­le för att be. När han slu­ta­de sa­de en av hans lär­jung­ar till ho­nom: “Her­re, lär oss att be, lik­som Jo­han­nes lär­de si­na lär­jung­ar.” 2Då sa­de han till dem: “När ni ber skall ni sä­ga:

Fa­der, låt ditt namn bli hel­gat.
Låt ditt ri­ke kom­ma.
3Ge oss var dag vårt bröd för da­gen som kom­mer.
4Och för­låt oss vå­ra syn­der,
ty ock­så vi för­lå­ter var och en som står i skuld till oss.
Och ut­sätt oss in­te för pröv­ning.”

5Han sa­de till dem: “Tänk er att nå­gon av er går till en vän mitt i nat­ten och sä­ger: ’Kä­re vän, lå­na mig tre bröd. 6En god vän som är på re­sa har kom­mit hem till mig, och jag har ing­en­ting att bju­da på.’ 7Då kanske han där in­ne sä­ger: ’Läm­na mig i fred. Dör­ren är re­dan låst, och jag har bar­nen hos mig i säng­en. Jag kan in­te sti­ga upp och ge dig nå­got.’ 8Men jag sä­ger er: även om han in­te sti­ger upp och ger ho­nom nå­got för vän­skaps skull, så gör han det där­för att den and­re är så på­träng­an­de, och han ger ho­nom allt vad han be­hö­ver. 9Där­för sä­ger jag er: Be, så skall ni få. Sök, så skall ni fin­na. Bul­ta, så skall dör­ren öpp­nas. 10Ty den som ber, han får, och den som sö­ker, han fin­ner, och för den som bul­tar skall dör­ren öpp­nas.”