Luk. 12:32-40

Läsning från Lukasevangeliet

Vid den ti­den fram­la­de Je­sus des­sa ord: ^12:32“Var in­te rädd, du lil­la hjord, er fa­der har be­slu­tat att ge er ri­ket. ³³Sälj vad ni äger och ge åt de fat­ti­ga. Skaf­fa er en pen­ning­pung som in­te slits ut, en o­ut­töm­lig skatt i him­len, dit ing­en tjuv kan nå och där ing­en mal för­stör. ³⁴Ty där er skatt är, där kom­mer ock­så ert hjär­ta att va­ra.

³⁵Fäst upp era klä­der och håll lam­por­na brin­nan­de. ³⁶Var som tjä­na­re som vän­tar på att de­ras her­re skall kom­ma hem från ett bröl­lop, så att de ge­nast kan öpp­na när han kom­mer och bul­tar på por­ten. ³⁷Sa­li­ga de tjä­nar­na, ef­ter­som de­ras her­re fin­ner dem vak­na när han kom­mer. San­ner­li­gen, han skall fäs­ta upp si­na klä­der och lå­ta dem läg­ga sig till bords och själv gå och pas­sa upp dem. ³⁸Om han så kom­mer vid mid­natt el­ler än­nu se­na­re – sa­li­ga är de tjä­nar­na, när han fin­ner dem be­red­da. ³⁹Ni för­står väl att om hus­äga­ren viss­te när tju­ven kom, skul­le han hind­ra ho­nom från att bry­ta sig in i hu­set. ⁴⁰Var be­red­da, ock­så ni, ty när ni minst vän­tar det, då kom­mer Män­ni­sko­so­nen.”