Luk. 12:48-59

Läsning från Lukasevangeliet

Vid den ti­den fram­la­de Je­sus des­sa ord: ^12:48“Av den som har fått myck­et skall det krä­vas myck­et, och den som har an­för­trotts myck­et skall få sva­ra för des­to me­ra.

⁴⁹Jag har kom­mit för att tän­da en eld på jor­den. Om den än­då re­dan brann! ⁵⁰Men jag har ett dop som jag mås­te dö­pas med, och jag vån­das in­nan det är över. ⁵¹Tror ni jag är här för att ska­pa fred på jor­den? Nej, sä­ger jag, men splitt­ring! ⁵²Ty där fem bor i ett hus skall de i fort­sätt­ning­en le­va splitt­ra­de, tre mot två och två mot tre, ⁵³far mot son och son mot far, mor mot dot­ter och dot­ter mot mor, svär­mor mot son­hust­ru och son­hust­ru mot svär­mor.”

⁵⁴Till fol­ket sa­de han: “När ni ser moln sti­ga upp i väs­ter sä­ger ni ge­nast att det blir regn, och det blir det ock­så. ⁵⁵Och när ni mär­ker att vin­den är syd­lig sä­ger ni att det blir hett, och det blir det. ⁵⁶Hyck­la­re, jor­dens och him­lens ut­se­en­de kan ni ty­da, men vil­ken tid det är, var­för kan ni in­te ty­da det?

⁵⁷Var­för av­gör ni in­te själ­va vad som är rätt? ⁵⁸När du är på väg till dom­sto­len med din mot­part, så gör vad du kan för att bli för­likt med ho­nom in­nan ni är fram­me. An­nars slä­par han dig in­för do­ma­ren, och do­ma­ren lå­ter in­dri­va­ren ta hand om dig, och in­dri­va­ren sät­ter dig i fäng­el­se. ⁵⁹Var sä­ker på att du in­te slip­per ut förr­än du har be­talt till sis­ta öret.”